skriven
av: Melina Marchetta
Originaltitel: samma som på svenska; Jellicoe Road
Bokförlag: X Publishing
Betyg: 5/5!
Sidor: 351
Handling:
När
Taylor var elva år övergavs hon på 7-eleven av sin mamma. Ända sen Hanna
hittade henne har Taylor bott på Jellicoe’s internatskola.
Varje
år utspelas det ett krig (som egentligen bara handlar om mark) mellan
jellisarna, kadetterna och elevhemmen. Taylor utses till ledare för elevhemmen,
något som hon inte egentligen vill, speciellt inte när ledarna för kadetterna
visar sig vara samma pojke som hon försökte rymma med en gång i tiden.
Samtidigt försvinner Hanna och Taylor blir mer beslutsam än någonsin att forska
i sitt förflutna.
Samtidigt
får man läsa om en grupp ungdomar och något som hände för tjugotvå år sedan.
Allting vävs ihop till en fantastisk historia om band som aldrig bryts, trots
att de utsätts för tragedier och krossade hjärtan.
Vad jag tycker om boken:
Jellicoe Road är en sån
där bok som man undrar varför man inte läst tidigare för. Jag älskar att boken
börjar lite rörigt, det påminner mig om ett pussel. Bit för bit byggs historien
sen ihop, från dåtid till nutid. Ibland i början blir det dock lite för rörigt,
men sen växer boken och blir bättre och bättre. Melina Marchetta har lyckats så
bra med karaktärerna då alla spelar en viktigt roll på ett eller annats sätt.
Ingenting lämnas åt slumpen.
Jag måste säga att
parallellhistorien var något av det bästa med hela boken faktiskt. Den var
sorglig, men också fin. Även fast det var ett tag sen jag läste boken nu, så
kommer jag ihåg handlingen väldigt väl. Jag tror det är det bästa med Jellicoe
Road, det är en berättelse som man aldrig glömmer.
Bokens
första mening:
Det tog min pappa hundratrettiotvå
minuter att dö.