söndag 28 september 2014

Bravader på Bokmässan

Jag kom, jag såg, jag köpte tokmycket böcker. 

Är helt slut efter gårdagens äventyr i Göteborg. Jag var på bokmässan för andra året, vilket varit så roligt! Dagen tog slut alldeles för fort, precis som roliga dagar har en tendens att göra. 

 Om man jämför med förra årets bokmässa var jag mindre förberedd i år. Jag hade inte kollat igenom programmet lika noga och var inte så uppdaterad inom boknyheter. Men det gick lika bra ändå. Att bara mingla omkring bland montrarna kan sysselsätta en ett bra tag. Var så härligt att få bläddra i nya (och gamla) böcker. Sen fanns det en massa författareintervjuer som jag ramlade in på. Ramlade även in i Mats Strandberg och Sara B. Elfgren som skrivit Cirkeln-trilogin. De skrev autografer vid SF-bokhandelns monter. Bad om en bild med dem också. (Efter att jag hade samlat mod i x antal minuter.)



Med jämna mellanrum besökte jag Kockteatern på övervåningen. Såg både Mattias från vegoriket.se baka veganska cupcakes och Sebastien Boudet göra lyxiga chokladbollar. Det var som miniversioner av matlagningsprogram. Riktigt roligt att få se live!



Bokmässan är otroligt mycket mer än bara böcker. Förutom alla förlag och författare så är det även tidningar, tv-kanaler och radio som är där. Det är mycket som inte är mellan två pärmar, om en säger så. Dessutom gillar jag att se alla besökande. Det kommer människor från massa olika ställen, med olika intressen och stilar. Min favorit var de fyra kompisar som alla cosplayadeolika doctors från tv-serien Doctor Who.

De visade vad jag tycker bäst om med mässan: att bli inspirerad. Just nu vill jag inget hellre än att få skriva och vara kreativ i alla dessa former. 


Innan vi gick hem tittade vi på modellen av Erik-Andersgården. Gården finns på riktigt lite mer än en mil bort från mig och har nyss blivit världsarv. Otroligt coolt! Hörde förresten att minst 43 000 hade besökt mässan på lördagen. Vet inte hur bra de siffrorna stämmer, men det var iallafall fullt med folk. Jag hade en otroligt rolig dag och har redan startat nedräkningen till nästa bokmässa!

* cosplay: klä ut sig till en karaktär från en bok/film/tv-serie/anime etc. Namnet är en förkortning av "Costume Play".

onsdag 24 september 2014

Paris, chérie


Paris, chérie - så där säger folk, alltså
Skriven av: Ida Pyk

Hemma i Stockholm är det mesta bara skit, enkelt sagt. Alva flyr till mamma när hon ska vara hos pappa, men lika fort flyr hon tillbaka, för det går inte att förklara något för mamma ändå. Då är hon mycket hellre i i sista vagnen i tunnelbanan, med musiken dunkandes i öronen. Det är under en sån resa som en modellscout upptäcker henne. De erbjuder henne en sommar i Paris och plötsligt får Alva chansen att fly från både mamma, pappa och gråa Sverige.


Vartannat kapitel i boken är från nutid och Alvas liv i Paris, vartannat är från tiden i Sverige innan hon åkte. Jag gillar när historier byggs upp så, istället för att allt ska berättas i kronologisk ordning.
När jag först hörde om Paris, chérie trodde jag att Alva skulle vara mycket äldre. Att som sjuttonåring bo ensam i Paris låter båda härligt och skrämmande. Hon lever verkligen livet som jag själv skulle velat leva där. Det vill säga det ultimata och otroligt klyschiga turistlivet. Äter crossianter till frukost, köper crêpes från gatustånd och tar promenader längs hamnen. Såklart dyker även en mysig bokhandel upp och en väldigt söt pojke. Den här boken känns inte riktigt som att den har en början, ett stort dilemma som måste lösas och så ett lyckligt slut på det. Det är snarare så att vi får se en liten, men ändå stor, del av Alvas liv. Vi vet inte allt som hänt innan och hur allting går sen får vi fantisera oss till. Men jag gillar det. Det gör att allting känns mer äkta. Även fast att bli uppraggad på tunnelbanan av en talangscout (och sen få åka till Frankrike!) känns väldigt orealistiskt så  är det vad som gör boken bra. Man får en chans att drömma lite.

P.S Känns lite ovant att publicera en bokrecension. Ovant på ett skönt sätt!

måndag 22 september 2014

Härmed avger jag mina höstlöften

Det känns ovant men samtidigt väldigt behagligt att låta mina fingrar smattra över tangenterna. Det enda jag skriver nuförtiden är sms, tweets och små dagboksanteckningar. Det sista blir det dock inte så mycket av, åtminstone inte så mycket som jag önskar. Saken är den att jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag använde min dator. Allting finns så lämpligt till i mobilen numera. För lämpligt nästan.

Men jag vill skriva mer. Skriva på riktigt. Oavsett om det är på datorn eller för hand. Jag vill hitta tillbaka till det som fick mig att ut en krönika, novell eller egentligen vad som helst bara för att jag ville. Inte för att det gällde en tävling eller en publicering i lokaltidningen.

Den senaste månaden har jag känt hur jag ömsat skinn, i takt med att sommaren runnit bort och skolans rutiner tagit vid. Nu i helgen rensade jag ur min garderob, som jag gör varje höst. Jag tror att hösten är en nystart för mig. Vissa människor pratar om nästa år och avger nyårslöften. Jag tycker en kan lova sig själv fina grejer varje dag på året.


I höst vill jag:

- skriva, skriva, skriva
- köpa fina anteckningsböcker
- baka bröd, muffins och kakor i mängder
- dansa omkring till glad musik
- dricka litervis med te
- bara göra sånt som jag mår bra av