Stella betyder stjärna

Stella betyder stjärna
Författare: Bobbi A Sand
Transcenders Media

Tack så mycket Bobbi för rec.ex!

Det är sommar och fjortonåriga Isa ska egentligen på ridläger, men stannar i hemlighet hemma. Utanför familjens villa blir Isa upplockad av konstnären Stella, som är på väg för att göra upp med sin familj, en gång för alla. 

De ger sig ut på en galen road trip som tar dem från Norra Öland till Västkusten. Med skräckblandad förtjusning hänger Isa med Stella när de umgås med alkisar, sover över i ett queerkollektiv, och liftar genom de småländska skogarna. Stella lyser så starkt i Isas ögon, så starkt att det är lätt att bli bländad... men snart måste Isa stå upp för sig själv. Fast hur gå det till, när man knappt vet vem man är?

Det här är alltså en bok om Isa, en ung person som känner sig född i fel kropp. När familjen åker bort ser Isa det chansen som att förverkliga sig själv. Jag gillar Isa och tycker om hen som karaktär, men boken i sig föll mig inte i smaken. När det gäller Stella så är mest hennes störiga sida som visas, vilket jag tycker är synd. Bokens "baksidetext" ger intrycket att handlingen ska kretsa kring Isa, men jag känner mer att den kretsar kring Stella. Faktum är att den hade gärna fått göra det, men då lite mera utförligt.

Jag tycker om bokens upplägg, men det blir för rörigt med många olika saker som händer på för få sidor. Bara delen om Stellas familj är invecklad, sen sker det även en massa annat längs deras väg. Kanske hade boken blivit bättre om den fått några kapitel till på sig.

Jag vill inte att ni ska dissa boken, även om min recension kanske uppfattas så. Jag tror att i rätt (och kanske lite yngre) händer kommer den verkligen uppskattas. Dessutom behövs det fler böcker om dessa ämnen.

Otroligt träffande om vänskapsband och småstadsliv

Djupa Ro Författare: Lisa Bjärbo Bokförlag: Rabén&SJögren
Övrigt: Nytt pocketformat, (påminner lite om "paperback") är en mjuk bok ungefär. Tack förlaget för rec.ex!

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan hängde tillsammans under uppväxten i det lilla samhället Ingelstad. Efter studenten spreds de åt olika håll. Ett år senare är de tillbaka, men av en fruktansvärd anledning: Jonathan är död. Han drunknade vid badplatsen Djupa Ro. 

När de samlas igen inser de att hur mycket de än delade under uppväxten - folköl, fester, fotboll och familjeproblem - så var det mycket som lämnades osagt. 

Vad Lisa Bjärbo skriver är äkta och på riktigt. Det känns. Karaktärerna är väl gjorda och jag kan se alla framför mig. Det jag gillar allra bäst är hur rätt träffat det är med beskrivningen av Ingelstad. Jag känner igen mig i precis allt hon beskriver om den lilla orten. Hur alla känner alla, det är nära till allt och vill du skaffa en hobby står valet mellan fotboll eller inget. 

Jag märker att jag bryr mig om karaktärerna väldigt mycket, även fast de är fiktiva. När det är sorgligt i boken får jag en klump i magen. Jag vill sätta mig ner bredvid dem och låta dem gråta mot min axel. Hur deras tankar går och hur de beter sig känns precis som människor är. Igenkänningsfaktorn är hög i Bjärbos böcker, vilket är varför jag tycker om dem. Själva handlingen känns lite tunn, men det vägs upp av karaktärerna och just de fantastiskt träffande miljöbeskrivningarna. Definitivt en bok jag skulle rekommendera.

När vi föll

När vi föll

Författare: Anna Todd

Bokförlag: Norstedts

Övrigt: Tack så mycket Norstedts för rec.ex!

Tessa och Hardin fortsätter kämpa på. De är helt olika och borde egentligen inte alls passa ihop, men de kan inte hålla sig ifrån varandra. Tyvärr tornar nya problem upp sig. Tessa längtar till Seattle, hennes dröm som funnits långt innan hon träffade Hardin. Han däremot vill tillbaka till England. På samma gång uppstår det förändringar i deras familjer, förändringar som de egentligen inte vet vad de tycker om eller hur de ska hantera.

I den här boken börjar handlingen (äntligen) drivas mera framåt. Collegelivet lämnas bakom dem och därmed, förhoppningsvis, all onödig drama. Det behövs verkligen för handlingens skull, hade det varit ännu en bok med bara tonårsdrama hade nog inte serien överlevt. Man orkar inte tjafsa om småsaker i all evighet och läsaren orkar definitivt inte läsa om det.

Jag tycker om just att handlingen utvecklas och börjar innefatta fler personer. Tessa/Hardin-bubblan är spräckt, men på ett positivt sätt. Vi får veta mer om deras familjer och böckerna får ett nytt djup. Likaså gillar jag att Tessa tuffar på sig och att Hardin börjar bli tvungen att släppa sin hårda fasad.

Språket är som i tidigare böcker enkelt att läsa, vilket gör att sidorna lätt flyter förbi. Av de tre böcker i serien som jag hittills läst är det här definitvt min favorit. Jag ser fram emot att läsa den fjärde delen, För Evigt.

Katarina von Bredow träffar mitt i prick i "Släppa taget"

Elsa och hennes tvillingsyster Stella har alltid varit kompisar, även om Elsa känner sig helt annorlunda jämfört med Stella. Stella är utåt, social och vet hur man gör. Elsa tycker bäst om att vara för sig själv och måla.

När det kommer en dramalärare till skolan blir Stella lyrisk. Elsa tycker direkt att det är en dålig idé. Hon vill inte göra väsen av sig, synas och vill absolut inte riskera att någon ska kunna se hur hon känner för Elliot, något som inte ens Stella vet om.

Sista terminen i nian blir full av känslor, minst sagt.

I den här boken har Katarina von Bredow har träffat mitt i prick. Hon beskriver hur det är att vara i tonåren, något hon är väldigt duktig på. Till exempel hur något kan kännas som hela världen, för att just där och då är det det. Likaså har hon lyckats träffa rätt på hur det fungerar i skolan, stämningen och socialt. 
Jag gillar Elsa (som är berättarjaget) och jag gillar att hon är så medveten om sig själv och sin omgivning. Trots att boken bara utspelar sig under någon vecka känns det väldigt långt.

Jag har läst tidigare böcker av Katarina och jag tycker om att hon skriver så enkelt. Det är "vanliga" ungdomar med vanliga problem och igenkänningsfaktorn är hög för mig som tonårstjej. Det enda negativa jag kan komma på är att omslaget kan få en att tro att boken riktar sig till yngre, missleds inte av det! Den passar ett brett spann av åldrar. Ett plus för att den är lättläst.

Utan vidare omsvep: jag gillade verkligen den här boken och slukade den direkt.

Tessa och Hardins förhållande stormar vidare i "När vi tvekade"

After: När vi tvekade
Författare: Anna Todd
Bokförlag: Norstedts
Övrigt: Tack så mycket för recensionsexemplar!

Beskrivning från norstedts.se

Efter en kaotisk början på Tessas och Hardins förhållande verkade saker och ting börja falla på plats. Sedan kom den förkrossande sanningen fram... Tessa visste att Hardin kunde vara elak och hans humörsvängningar plågade henne, men hon trodde ändå att han älskade henne. Så som hon älskar honom. Är Hardin verkligen den djupa och missförstådda kille som Tessa föll så hårt för? Eller var allt bara ett spel?

Tessa önskar att hon kunde lämna honom för gott. Men när hon tänker på deras passion, de stunder när de bara har varandra, är det inte så enkelt. Hardin vet att han begått sitt livs största misstag – han är på väg att förlora allt. Han kan inte ge upp Tessa så lätt. Men kan han förändras? Kommer han att kunna förändras - för kärleken?

Andra delen i Anna Todds serie om Hardin och Tessa bjuder på ännu mer drama, invecklade spel och heta scener. Trots Hardins stora svek dröjer det inte länge innan han och Tessa är tillbaka i varandras armar. Det betyder dock inte att allt är bra, nej nej. Det fortsätter vara av och på, det stormar som på de sju haven och ibland undrar jag om de faktiskt vet hur man diskuterar någonting lugnt och sansat. Mitt i allt drama undrar jag hur Tessa egentligen mår, hon känns väldigt ensam. I och med Hardin offrade hon sin mamma och Noah, men när hon inte har honom heller, vad finns då kvar?  

Något som irriterar mig är Hardins hävdande av äganderätt, att Tessa på något vis tillhör honom, det känns enbart fel. Troligtvis finns det en förklaring till hans beteende, även om den är djupt begravd. Därför är det bra att man i den här boken får läsa även ur Hardins perspektiv, förhoppningsvis kommer det hjälpa till att förstå honom och hans karaktär.

Det är väldigt typiskt fanfiction-style: mycket drama, mycket sex, mycket fram och tillbaka, mycket cliffhangers. För övrigt så är det fortfarande ett lättläst språk, vilket är ett stort plus. Jag gillar också att historien börjar bredda sig, det behövs för att hålla handlingen levande och driva den framåt. Enbart tjafs mellan Hardin och Tessa hade blivit uttjatat.  En del av tiden kan jag inte hjälpa att störa mig på det konstanta av och på, men ändå fortsätter jag läsa. 

Precis som att Hardin och Tessa inte kan hålla sig borta från varandra så kan inte jag hålla mig borta från After-serien. Med det sagt så kommer jag genast slänga mig över nästa bok!

Tre tioåriga flickor går in i skogen, men bara två kommer ut levande

Se dig aldrig om

Författare: Anne Cassidy

Bokförlag: Rabén&Sjögren

Övrigt: tack så mycket för rec.ex! Det har gått snart nio år sedan tre små flickor ensamma gick in i skogen. Snart nio år sedan bara två flickor kom ut igen.

Jennifer blev Alice som blev Kate. Men hon är trött på nya namn, nya ställen, nya lögner. Trött på rädslan för att bli upptäckt. Varför kan hon inte få vara Jennifer?

Det här är en berättelse om något som känns nästintill ofattbart: barn som mördar andra barn. Boken är en fristående fortsättning på “En andra chans”. Personligen tycker jag inte att man behöver ha läst “En andra chans” för att förstå handlingen.

Boken utspelar sig i nutid, ungefär nio år sedan mordet skedde. Med andra ord har Kate tjänat sitt straff och återvänt till ett normalt liv, eller åtminstone så försöker hon göra det. Parallellt med nutid börjar historien om tioåriga Jennifer att nystas upp, något jag verkligen gillar. Det berättas bitvis om hur hennes liv såg ut innan och efter olyckan i skogen. Jag tycker verkligen om att läsa de delarna, just för att man så gärna vill förstå varför det skedde. Jennifer är som många ensamma tioåringar: försöker desperat bete sig rätt för att passa in och få en kompis. Hon läser modetidningar och skaffar sig smeknamnet JJ, för det är coolt och vuxet och rätt. Samtidigt måste hon dölja hur det är hemma, med hennes föredetta modell-mamma och den läskiga Mr. Collins.

Det är otroligt intressant att få läsa om allt som skedde efter dråpet, hur det går till med domstol och straff med mera. Jag tycker det är en viktig del som annars lätt glöms bort i böcker. Likaså har det skett en intressant karaktärsutveckling av Kate. Hon har verkligen förändrats sen hon var Alice (i “En andra chans”), vilket också förstärker känslan av att det är en ny identitet som gäller nu.

Den här boken ger mer än den tidigare och jag vill verkligen läsa vidare. Karaktärerna känns mer välgjorda och det blir mer spänning. Boken är inte på så många sidor och därför blir det inte allt för djup, men den är definitivt bra. Den passar nog allra bäst till de som kanske inte upptäckt böckers fantastiska värld än, men funkar såklart även för oss som gärna läser tegelstenar.

Just “JJ”s liv som barn intresserar mig, det är egentligen den delen jag tycker allra bäst om.  Men det är också varvningen JJ/Kate som gör det intressant. Historien byggs upp långsamt och detaljer från dåtid får situationer i nutid att te sig annorlunda. Min enda fråga är egentligen: kommer det en tredje bok?

Jandy Nelson har än en gång fått mig att häpna

Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Bokförlag: Gilla Böcker
Övrigt: hur snyggt är inte omslaget?! En eloge till formgivaren!

Noah och Jude är tvillingar och bästa vänner, men allt ifrån likadana. Jude är utåtriktad, har många vänner och älskar att surfa, medan Noah håller sig till sitt skissblock. Åtminstone är det så tills han träffar Brian, killen med meteoriterna, som verkar besvara Noahs känslor. Men så händer det som aldrig får hända och det vänder helt på tvillingarnas liv. Tre år senare är ingenting som det var. Noah och Jude pratar inte med varandra. Faktum är att Jude knappt pratar med någon längre. Hon inser dock att hon måste ställa allting tillrätta. Något som visar sig leda till en ovanlig skulptör och en allt för underbar kille. Och trots att det vänder upp och ner på tvillingarnas liv - igen - så kan det också hjälpa till att få skärvorna att falla på plats.

När jag såg att Jandy Nelson släppt en ny bok kunde jag inte sluta tänka på den. Jag har tidigare läst hennes debutbok Himlen börjar här (orginaltitel: The Sky is Everywhere) som jag älskade. Men faktum är att den har fått en stark konkurrent i Jag ger dig solen (originaltitel: I’ll Give You the Sun).
    Språket är, precis som i Himlen börjar här, väldigt fint och något utöver det vanliga. Det jag gillar så mycket med boken är just den konstnärliga känslan. Dels handlar boken om konst och vad konst kan betyda för en, men det är också språket i sig som känns annorlunda. Det är inte skrivet rätt upp och ner, utan fyllt med metaforer, Judes bibelcitat och Noahs “målningar”. Det är de detaljerna som gör boken.
  Jag tycker om både Noah och Jude och jag gillar hur berättandet är upplagt: växelvis får man följa Noah som ung och Jude i nutid. Till en början finns det många frågor om vad som hänt emellan då och nu och det är den nyfikenheten som får en att vilja fortsätta läsa.Jag fullkomligt älskar hur allt hänger ihop, fast man kanske inte ser det direkt, och hur något som verkar vara en småsak visar sig bli något stort. Även om berättelsen (kanske) främst fokuserar på deras mamma, så handlar den också om mycket mer, nämligen kärleken - och att våga känna den.

Sarah Dessen skriver lika underbart som alltid

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen

Förlag: Rabén&Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

Ruby litar inte på någon. Hon låter ingen komma henne nära. Det är inget konstigt, utan det är bara så det alltid varit. Tack vare det behövde hon inte förklara varför hon levde ensam i ett hus utan el och vatten sedan hennes mamma stack. Tyvärr blev hon upptäckt ändå.

Ruby är nu inflyttad hos sin syster, som hon inte haft kontakt med på väldigt länge. Hon känner sig felplacerad i det stora lyxiga huset och förstår inte varför alla envisas med att vara snälla mot henne. Mot sin vilja känner Ruby dock hur den nya omgivningen förändrar henne. Frågan är om hon vill förändras?

Sarah Dessen är otroligt hyllad bland bokbloggare och gång på gång släpper hon underbara böcker. “Ingen sommar utan Dessen”, brukar jag (och många andra) säga.

Den här boken tycker jag skiljer sig från de tidigare Dessen-böckerna (som blivit utgivna på svenska dvs). Tidigare har huvudkaraktären haft drag av “duktiga flicka”-syndromet. Ruby är annorlunda, likaså är hennes bakgrund mycket trasigare. Det blir aningens allvarligare. Men Sarah Dessen klarar av den sortens karaktär galant. Jag gillar det verkligen och det känns det skönt att Dessen inte “fastnar i ett fack” med sina karaktärer. Både Ruby och de andra karaktärerna äkta. Det jag gillar mest med den här boken är att man får veta vad som händer i de andra karaktärernas liv, det cirkulerar inte bara kring Ruby, utan mycket annat händer runtomkring. Jag gillar också att språket flyter på och att Dessen smyger in lite symbolik här och var (som hon gör så bra).

Skräckblandad förtjusning över Ingelin Angerborns senaste bok "Gengången"

Gengången
Skriven av: Ingelin Angerborn
Bokförlag: Rabén&Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

Ellinor är på en loppis med sin mormor när hon hittar smyckeskrinet. Dírekt känner hon att hon vill ha det. Det är det finaste hon haft, guldfärgat med en liten ballerina och en inbyggd speldosa. Först tycker hon väldigt mycket om skrinet, men så börjar det kännas konstigt. Hon blir yr när hon tittar i spegeln och melodin från skrinets speldosa verkar dyka upp överallt. Det är något som inte stämmer...

Jag är (positivt) förvånad över att jag, en tonårstjej, uppskattar den här boken som egentligen är skriven för åldern 9-12. Den är lagom "rysig" för den åldern, tioåriga Lisa hade läst den med skräckblandad förtjusning. Ingelin Angerborn har dessutom gjort ett bra jobb med karaktärerna. Jag blir imponerad över att man som barnboksförfattare kan klara av att berätta historier på ett enkelt sätt, det vill säga utan milslånga beskrivningar och kapitel, och ändå få till trovärdiga berättelser. Jag skulle utan tvekan sätta den här boken i händerna på närmsta 9-12åring!

Boken har även fått en boktrailer, något som fortfarande är relativt nytt. Jag tycker att konceptet är hur smart som helst och ett perfekt sätt att locka fler att läsa. Personligen tycker jag trailern är ganska rysig...

Underbart och pirrigt om Paris och tonårens början

Paris, Lola & jag

Skriven av: Moa Eriksson Sandberg Bokförlag: Rabén & Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.

(Beskrivning från Rabén&Sjögrens hemsida)

Enkelt och underbart skrivet är hur jag skulle beskriva “Paris, Lola & jag”. Boken består av korta stycken, som här och var bryts av med fina illustrationer. Det berättas inte om exakt hela resan, från början till slut, utan det är en scen här och en scen där. Moa Eriksson Sandberg lyckas på få sidor berätta väldigt mycket om det som rör sig i huvudpersonens liv. Det är nya tankar på kroppen och sex, som samsas med oron inför den nya familjen hemma i Sverige. Allt är bra beskrivet och jag gillar att det blandas med deras lilla äventyr i Paris.

Det här är inte en bok som ska skyndas igenom bara för att den innehåller lite mindre text, utan den ska läsas i lugn och ro, det är den värd. Jag tycker verkligen om den här boken och kan i smyg önska att det var jag själv som skrivit den.

Det är bara att blunda och hoppa

Jag hittade den här recensionen i mitt arkiv, av någon anledning verkar den aldrig ha blivit publicerad. Så jag lägger upp den nu, för vad passar bättre på sommaren än en bok av Sarah Dessen?

Blunda och hoppa

skriven av: Sarah Dessen

Originaltitel: This lullaby

Bokförlag: Rabén&Sjögren

Betyg: 4/5

Sidor: 365

Handling:

Det är bara en ynka sommar kvar innan Remy kan komma bort och äntligen få börja på Stanford, målet som hon jobbat stenhårt för att nå.

Fram till dess ska hon klara av samma sak som tidigare somrar: planera och genomföra sin mammas bröllop, den här gången nummer fem i ordningen.

Själv har Remy slutat tro på att kärlek kan hålla för alltid. Så innan hon flyttar ska hon avsluta ett obetydligt förhållande, festa och ha kul med sina kompisar. Kanske hinna med en sommarromans också, bara för att det är roligt. Hur enkelt som helst.

Allt enligt hennes planer och regler, så som det alltid har funkat. Det skulle ha funkat i år också, om inte Dexter träffat henne och bestämt sig för något helt annat. För har han en gång bestämt sig, tänker han inte ge upp. Och Remys regler betyder ingenting.

Vad jag tycker om boken:
Den här boken känns annorlunda från de tidigare Sarah Dessen-böckerna jag läst (Mitt perfekta liv, Mycket mer än så, Du glömde säga hejdå). Till en början oroade det mig. Jag tycker om hur boken börjar och upplägget för handlingen, men jag får ingen riktig uppfattning om Remy. Hon känns som vilken annan karaktär i boken. Kanske för att hon skiljer sig från den typen av karaktär som jag av okänd anledning kopplat ihop med Sarah Dessen. Allt eftersom jag kommer längre in i boken lär jag känna Remy mer och i slutet har jag faktiskt en klar bild av henne, till skillnad från hur det kändes i början. Det är som att i samma takt som Remy utvecklas och växer, i samma takt får vi lära känna henne.

Bokens baksidetext säger egentligen inte så mycket om handlingen, för boken handlar om mycket mer än bara en viss kille (även fast han också är en väldigt härlig bit). Något som får mig att vilja läsa vidare är faktiskt Remys mamma. Medan Remy verkar vara bombsäker på att hennes mammas äktenskap kommer ta slut lika snabbt som de första, vill jag läsa vidare och hoppas att det kommer visa sig vara fel. Jag vill också veta hur hennes mammas skrivande går. En ganska så liten del egentligen, men intressant. Lika vill jag veta vad som händer med Remys kompisar och med hennes bror. Vad som händer i deras liv påverkar ju också.

Även fast han inte är allt, så är Dexter definitivt värd nämnas. Han blir trots allt en viktigare och viktigare del ju mer man läser.

Jag kan inte låta bli att älska honom, precis så som jag älskar de flesta av Sarahs karaktärer. Han verkar inte vilja låta saker vara komplicerade i onödan. Säg som det är helt enkelt, gör det du vill. På ett positivt sätt.

Handlingen känns aldrig tråkig eller förutsägbar, den förvånade mig flera gånger då saker tog oväntade vändningar och sådant som jag inte ens lagt en tanke på hände. Det gällde både stora och små saker.

Den här boken började som helt okej men gick till något mycket, mycket mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Desto längre in i boken man kom, desto mer började man fundera, tänka efter, låta tankarna snurra kring handlingen. Det är vad som skiljer bra böcker och fantastiska böcker. Fantastiska böcker stannar kvar i ens tankar och får en att se saker på nya sätt.

Jag tycker verkligen om den här boken, för den känns på riktigt. Det är inte någon rosaskimrande historia med drömprinsar, extremt drama och superduperlyckligt slut. Ibland händer ingenting, ibland allt på samma gång. Ibland funkar inte saker som man trodde, ibland blir de exakt som man trodde. Saker förändras och det är inte särskilt ofta man vet hur allt ska gå, men man får lita på sig själv. Samla mod och ta ett djupt andetag, blunda och hoppa.

Bokens första mening:

Låten heter "This lullaby".

Ett stormande förhållande mellan två raka motsatser

After: När vi möttes

skriven av: Anna Todd

Originaltitel: After

Bokförlag: Norstedts (tack så mycket för rec.ex!)

Redan första dagen på college träffar Tessa Hardin. Eller träffar och träffar, han presenterar sig egentligen aldrig och Tessa avfärdar honom direkt som oförskämd. Dessutom är han hennes raka motsats med sina piercingar och tatueringar. Själv är Tessa en "good girl": hon satsar stenhårt på skolan och har sitt liv utstakat tillsammans med sin trevliga pojkvän Noah, vilket glädjer hennes överbeskyddande (och nästintill hysteriska) mamma.

Men Tessas och Hardins vägar fortsätter korsas. Trots att hon vet att han är allt som inte passar in i hennes liv kan hon inte sluta tänka på honom. Frågan är om de tillsammans någonsin kommer kunna sluta bra?

Det är den klassiska historian: duktig, ambitiös flicka möter stökig, festande kille. Hon faller direkt. Till en början tyckte jag det var jobbigt, det kändes lite klyschigt och småtjafset karaktärerna sinsemellan var för tunt som storyline. Men jag fortsatte läsa och ändrade så småningom min uppfattning. Det jag tycker om med boken är Tessas velande, vilket kanske låter konstigt, men jag gillar det för det känns äkta. Visst kan man tycka att det enda rätta vore om hon gav upp Hardin då han är så ostabil. I teorin stämmer det, men i praktiken är det oftast inte lika lätt, vilket boken visar. Så även om det är ett väldigt växlande mellan av och på kan jag förstå dem båda.

När jag har tvetydiga känslor kring en bok, som den här till exempel, finns det en fråga som brukar hjälpa mig: "Skulle jag rekommendera den här till någon annan?". Svaret är: ja, det skulle jag. Det här är en lättläst bok som kan vara otroligt skön att blanda upp tyngre läsning med. Man behöver inte fundera så mycket när man läser, det är enkla karaktärer och simpla situationer. Bli inte avskräckt av bokens storlek, även fast den är ganska rejäl (med över sexhundra sidor) så flyter sidorna förbi snabbt.


Övrigt:
Boken är ursprungligen en fanfiction inspirerad av bandet One Direction och likheterna mellan bandmedlemmen Harry Styles och karaktären Hardin är uppenbara. Förutom det så tycker jag dock inte att boken är särskilt inspirerad av One Direction. (Snarare att jag får lite vibbar av 50 shades of Grey emellanåt.) Att förlag valt att satsa på sån här typ av litteratur tycker jag är väldigt roligt, just för att den är så stor bland ungdomar. Dels läser de fanfiction, dels skriver de egen.

En avskyvärd pastor, en vacker fru och en mördande doktor

Gregorius
- Bengt Ohlsson
(Varning för ev. spoilers om boken.)

Hjalmar Söderbergs historia om Doktor Glas är väl känd i Sverige. Han skriver om Glas, som är förälskad i den olyckliga Helga, vars avskyvärda man är den lokala pastorn.  I Gregorius har Bengt Ohlsson gett pastorn en röst. Kanske grundtanken med boken var att ge en mer nyanserad bild av berättelsen, men den snarare befäste uppfattningen jag fick i Doktor Glas. Redan då hade jag svårt att förstå (den påstått allmänna) uppfattningen om att pastorn var motbjudande och avskyvärd. Jag kunde givetvis se Helgas avsky mot pastorn på grund av hans höga ålder och att han tvingar sig på henne. Med tanke på doktorns förälskelse i Helga kan jag även förstå hans avsky. Men jag kunde inte se vad det var hos pastorn som utstrålade det motbjudande till allmänheten. Gregorius gav mig inte heller något svar på den frågan. 

Däremot fick jag svar på andra frågor. Till exempel att pastorn var väldigt medveten om Helgas otrohet, men att han också tycker ett äktenskapsbrott sker först när man har sex med någon. Hans egna förälskelse som inträffar i Porla anser han inte vara lika farlig. Det jag kan se hos pastorn, som skulle kunna vara motbjudande, är hans snudd på naiva inställning att Helgas otrohet enbart är på grund av att hon känt sig ensam och han inte funnits vid hennes sida. Samtidigt kanske han måste intala sig det för att kunna hantera situationen. 

Större delen av Gregorius är långa utläggningar av pastorn om både det ena och det andra. Det märks vad hans yrke är, då han ofta håller långa inre monologer där han återkopplar den aktuella händelsen till gamla minnen, gärna med en sensmoral på slutet. Tyvärr blir monologerna ibland lite väl invecklade. Meningarna kan uppta halva sidan och innehålla en mängd kommatecken. Någonstans bland alla dessa kommatecken tappar författaren mig, jag missar vad det egentligen var som pastorn ville få fram och ibland känner jag mig tvungen att läsa om hela stycket för att kunna förstå.

Jag kan inte låta bli att undra vem som egentligen är “värst” av pastorn och doktorn. Pastorn kanske inte är en god människa, men det är inte på långa vägar ett starkt motiv för att döda honom. Att doktor Glas väljer att mörda honom, enbart på grund av sin egna förälskelse i Helga, gör inte honom till en särskilt god människa heller.

Uppskattade man Doktor Glas kan Gregorius vara värd att komplettera med, men som en fristående bok tycker jag inte den är något man bör lägga sin tid på.

Övrigt: Min sista svenskuppgift det här läsåret var att läsa Gregorius och recensera den. Tidigare har jag läst Doktor Glas, samt fått skriva min egna version av berättelsen ur Helgas (Gregorius fru) perspektiv. Även fast jag inte uppskattade böckerna riktigt så har det varit en rolig och utmanande uppgift. Ett tips på uppgift till alla lärare där ute!

"Du föll och jag för dig"

Du föll och jag för dig

Skriven av: Lina Stoltz
Övrigt: Tack så mycket Rabén&Sjögren för rec.ex!

Det börjar med ett hej i en tom korridor, sen är Frida fast. Det tar inte lång tid innan hon och Jakob är tillsammans, trots bristen på gemensamma intressen och med helt olika familjer. Men hur mycket de än tycker om varandra så är det ändå något i bakgrunden som gnager. Ryktena går om att Jakob håller på med droger och Frida vet att det skulle betyda slutet för dem.

Kort förklarat har jag blandade känslor för den här boken. Den är väldigt enkelt skriven och. enkelheten har troligtvis ett syfte. Författaren skriver om det som är viktigt. Allt däremellan ser läsaren ändå. Tyvärr känns det ändå för platt. Jag får aldrig känslan av att jag verkligen vet hur karaktärerna är. Det är många bifigurer och jag hänger inte alltid med på vem som är vem. När de pratar med varann är det stelt, inte särskilt typiskt tonårsspråk. Jag kan inte riktigt se alla scener framför mig. Det boken vinner på är att den då och då överraskar med otroligt fina citat, som går rätt in och stannar kvar hos en. Jag önskar att författaren kunde gett mer av den sidan, den djupare och mer poetiska, som den vackra titeln ger hintar om.

“En blick som gick rakt igenom henne och som på mikrodelen av en sekund rubbade henne totalt ur hennes stillsamma, bekväma omloppsbana. En jordskredsblick.”

“Han föreställde sig att hon var en sådan som killar blev kära i. En som tände eldar utan att själv ens bränna fingertopparna”  

Ett av världens mest kända fiktiva mord

Mordet på Orientexpressen

Skriven av: Agatha Christie

En känd detektiv med snurrad mustasch och monokel.
Ett tåg med till synes vanliga passagerare.
En oväntad snöstorm som får tåget att fastna.
Ett mord.

Hercule Poirot snubblar oväntat över en mordhistoria påväg hem från ett uppdrag. Tåget är fast på grund av en plötsligt snöstorm. Ingen kan komma för att hjälpa dem och ingen kan lämna tåget. Det betyder två saker: ett, mördaren är kvar på tåget och två, Hercule Poirot måste ensam lösa mordgåtan.

Den främsta anledningen till att jag valde att läsa den här boken var då den är lite av en klassisker, men den överraskade mig väldigt. Inte på grund av mordgåtans lösning, den kände jag tyvärr till sen innan, utan det var för att den var så lättläst. Jag hade förväntat mig ett mossigare språk med meningar som behövdes läsas både en och två gånger extra, men ack så fel jag hade! Sidorna bläddrades snabbt förbi. Historian är enkelt upplagd, men ändå sådär lagom klurig för att få en att vilja läsa vidare. Trots att det historien rörde en stor grupp människor blev det aldrig svårt att hålla isär karaktärerna, vilket var väldigt skönt. Det enda som jag reagerade på var väl synen på människor, till exempel “kvinnor är si, italienare är så därför/därför inte kan de ha gjort det här”, men med tanke på tiden när boken skrevs så får en helt enkelt filtrera bort det.

Om man, precis som jag, vill kunna skryta med att ha läst en välkänd klassiker, så är Mordet på Orientexpressen perfekt.

(För övrigt så tycker jag att omslaget på min bok är otroligt snyggt! Stilrent med en fin rosa färg.)

Som om jag vore fantastisk

Som om jag vore fantastisk

Skriven av: Sofia Nordin

Övrigt: boken är en fristående fortsättning på En sekund i taget och Spring så fort du kan. 

Tack så mycket för rec.ex Rabén&Sjögren!

Ella tröttnade på livet på gården tillsammans med Hedvig och Ante. Hon vill ta reda på om det finns fler som överlevt febern och tar sikte på Umeå. Bruset som hon hörde i radion kanske stämmer. Nora följer med henne. Nora som gör allt för att få vara med Ella, vilket Ella är mer än medveten om. De får tag på en bil och ger sig iväg. Men trots att allt verkar glasklart blir resan svårare på fler sätt än Ella tänkt sig.

  Utan tvekan tyckte jag bäst om den här boken hittills i serien. Dels för att jag tycker om att läsa ur Ellas perspektiv, jag har varit nyfiken på henne sen första boken, dels för att det börjar hända mer och mer nu. De tidigare böckerna var lite för sega för min smak, det handlade mest om livet på gården och hur de gjorde samma saker dag ut och dag in. Jag tror det är därför jag gillar att läsa ur Ellas perspektiv, hon vill veta vad som hänt och hon är villig att ta risker för att ta reda på det. Att stanna kvar på ett och samma ställe fungerar inte för henne. 
     Flera tankar om livet innan febern börjar komma och det är intressant att få glimtar av hur de levde då. I nuläget handlar allas liv i stort sett bara om att få mat och överleva, men deras bakgrunder är ändå en del av dem.

När jag läst ut boken kände jag direkt att jag ville ha mer. Jag vill veta vad som händer med Ella, Nora, Ante, och Hedvig. Dessutom vill jag veta vad som hänt med resten av jordens befolkning. Det kan omöjligt bara vara de kvar i hela världen. 

    Jag har börjat förstå att epidemin i boken kan vara en del av något mycket större än jag först trodde. Då jag är ett stort fan av just den typen av "katastrofböcker" gör det mig ännu mer sugen på en fjärde bok. Sofia Nordin har tidigare visat att hon behärskar att skriva om flera olika teman och jag tror definitivt att den här genren, postapokalyptisk*, inte är något undantag

     Förutom jakten på fler överlevande tacklar Sofia Nordin typiska frågor som uppstår i tonåren. Trots att resten av världen dött i epidemi så känner man som tretton, fjorton, femtonåring fortfarande pirriga känslor och mensvärk, ilska och vänskap. 

Boken får mig att fundera över hur jag själv skulle reagera i en liknande situation. Det som fascinerar mig mest är hur de lyckas stänga av vissa känslor, eller åtminstone reducera dem till vardagliga tankar. Jag tror kossorna behöver mjölkas, hela min familj är död, undrar vad vi ska äta till middag? Frågan är hur länge man klarar av att gå så tills sorgen springer ikapp en.

Sammanfattning:
En bok med lättläst språk som jag tror passar bäst till folk i yngre tonåren. Låt er inte skrämmas av "epidemitemat"! Berättelsen är inte bara sjukdom och död, snarare handlar det om hur livet skulle se ut när saker som föräldrar, regler och ansvar försvinner. Böckerna i serien är som sagt fristående, men jag skulle rekommendera att läsa dem i ordning. Historien växer fram på ett mycket mer intressant sätt då. 

*vad betyder postapokalyptisk?
Apokalyps = undergång. Vad som leder till undergång kan t.ex vara en världsomfattande epidemi, som i det här fallet. 
Post = efter. En postapokalyptisk berättelse handlar alltså om vad som sker efter en "undergång", en väldigt stor katastrof.

Paris, chérie

Paris, chérie - så där säger folk, alltså
Skriven av: Ida Pyk

Hemma i Stockholm är det mesta bara skit, enkelt sagt. Alva flyr till mamma när hon ska vara hos pappa, men lika fort flyr hon tillbaka, för det går inte att förklara något för mamma ändå. Då är hon mycket hellre i i sista vagnen i tunnelbanan, med musiken dunkandes i öronen. Det är under en sån resa som en modellscout upptäcker henne. De erbjuder henne en sommar i Paris och plötsligt får Alva chansen att fly från både mamma, pappa och gråa Sverige.

Vartannat kapitel i boken är från nutid och Alvas liv i Paris, vartannat är från tiden i Sverige innan hon åkte. Jag gillar när historier byggs upp så, istället för att allt ska berättas i kronologisk ordning.
När jag först hörde om Paris, chérie trodde jag att Alva skulle vara mycket äldre. Att som sjuttonåring bo ensam i Paris låter båda härligt och skrämmande. Hon lever verkligen livet som jag själv skulle velat leva där. Det vill säga det ultimata och otroligt klyschiga turistlivet. Äter crossianter till frukost, köper crêpes från gatustånd och tar promenader längs hamnen. Såklart dyker även en mysig bokhandel upp och en väldigt söt pojke. Den här boken känns inte riktigt som att den har en början, ett stort dilemma som måste lösas och så ett lyckligt slut på det. Det är snarare så att vi får se en liten, men ändå stor, del av Alvas liv. Vi vet inte allt som hänt innan och hur allting går sen får vi fantisera oss till. Men jag gillar det. Det gör att allting känns mer äkta. Även fast att bli uppraggad på tunnelbanan av en talangscout (och sen få åka till Frankrike!) känns väldigt orealistiskt så  är det vad som gör boken bra. Man får en chans att drömma lite.

P.S Känns lite ovant att publicera en bokrecension. Ovant på ett skönt sätt!

Jeffs mamma högg ihjäl hans pappa... "Lögnen på femte våningen" - Do Van Ranst

Lögnen på femte våningen

skriven av: Do Van Ranst

Originaltitel: Moeders zijn gevaarlijk met messen

Bokförlag: Massolit (tack för recensionsexemplaret!)

Betyg: 2/5

Sidor: 174

Handling:

Jeff är bombsäker på att hans mamma dödade hans pappa när Jeff var nyfödd. Hur kommer det sig annars att Jeff aldrig fått träffa sin pappa och hans mamma aldrig pratar om honom? Fläcken på vardagsrumsmattan kan ju inte vara något annat än ingrott blod.

Jeff har dock aldrig tid att fråga sin mamma om det, för hon har bara tid att hjälpa Jeffs syster Iene, som är utvecklingsstörd. Tyvärr tror inte ens Süleyman, Jeffs irriterande kompis från den fattiga våningen, på historien. Det spelar egentligen ingen roll heller, för det största problemet i Jeffs liv stavas Harry.

Han försöker stjäla Jeffs mamma från dem och vill skicka iväg Iene till ett hem för utvecklingsstörda. Frågan är bara hur Jeff ska klara av att stoppa honom, innan det är för sent.

Vad jag tycker om boken:

Den här boken är definitivt annorlunda. Författaren har lyckats med att skapa karaktärer som funkar. Det är faktiskt ganska sjukt att Jeff är så säker på att hans mamma dödade hans pappa, men är helt cool med det och tycker att Harry är det största problemet. Jag hänger inte alltid med i boken och i slutet känns det lite överdrivet. Det är de små detaljerna i boken som lyfter den, så som flaskfältet, mammas knivklubb och ljugandet i soprummet. Utan dem hade boken blivit ett totalt bottennapp. Även fast det emellanåt är riktigt roligt att läsa blir det för mycket frågetecken för mig.

Sammanfattning: Annorlunda bok som tyvärr inte är så bra, men är rolig emellanåt och klarar sig tack vare små detaljer.

Bokens första mening:
Min mamma högg ihjäl min pappa med en kniv.