Söta pojkar är bara på låtsas

Söta pojkar är bara på låtsas

skriven av: Moa Eriksson Sandberg

Bokförlag: rabén&sjögren

Sidor: 246

Handling: (från bokens baksida)
”Allt var så mycket enklare då när söta pojkar bara var på låtsas: vackra och glittrande som bokmärken i en pärm. Nu var de plötsligt lika verkliga som jag. De var hud, saliv och svett. Men även om ja kunde känna doften av deras hud och smaken av deras kyssar så var de fortfarande märkligt främmande. Jag undrade om deras drömmar och känslor var lika stora som mina. Och om deras hjärtan bultade lika hårt.”
En ärlig och intim debut som bygger på Moa Eriksson Sandbergs egna dagboksanteckningar från tonåren.

Vad jag tycker om boken:

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Bara det faktum att jag knappt kommer ihåg handlingen (trots att jag läste den för några dagar sen) kanske säger det mesta. När jag valde den här boken på bibblan var det för att rubriken kändes lockande och jag hade hört ganska mycket dåligt om boken men ville skaffa mig en egen upfattning. Tyvärr måste jag hålla med alla andra som gett den här boken tummen ner. Söta pojkar är bara på låtsas handlar mestadels om hur Ella (huvudpersonen) hånglar och ligger med olika killar, för att bli av med sin ”uskuld” som hon kallar den. Den här boken handlade inte om så mycket annat och den kändes så fruktansvärt ytlig. Jag har hört att boken ska passa tonåringar, men i sånt fall är jag nog för ung. Jag är ledsen, men jag skulle inte rekommendera den är boken till någon.

Bokens första mening:
Mina fötter studsade mot trägolvet och lyckokänslan bubblade som kolsyra i halsen.