söndag 14 december 2014

Pepparkaksbak och en ovanligt ömtålig iphone


Imorse började jag och mamma dagen med att baka pepparkakor. Vi "fuskade" och köpte färdig deg, men jag tycker det är helt okej att göra så. Nuförtiden finns det degar som smakar i stort sett likadant som hemgjord deg. Ska jag svänga ihop en egen deg drar jag mig för det i en evighet och så slutar det med att det inte blir några pepparkakor alls istället.


Förra året fick jag en annorlunda pepparkaksform av min syster och hennes sambo; en form som man kan göra iphone-pepparkakor med! Kunde inte låta bli att pröva den idag. Troligtvis blir kakorna ännu läckrare med kristyr. Perfekt present till alla apple-nördar där ute.


Förutom mobiltelefoner gjorde jag grisar och änglar och traditionella runda pepparkakor. (Pepparkaksgrisar är för övrigt den enda sorts grisar jag tänker äta den här julen, men mer om det i ett annat inlägg.) 

Efter kakorna gräddats klart åkte vi iväg på glöggparty och fikade, för att sen fortsätta vidare på 20-års kalas där vi fick middag. Födelsedagsbarnet var samma person som gett mig iphone-formen, det vill säga min systers sambo. Om jag ska sammanfatta 14 december så tycker jag det varit en typiskt adventssöndag: fylld med glögg, trevliga människor och pepparkakor. Nu ska jag sova och försöka samla energi inför den sista skolveckan det här året.

Kram Lisa




lördag 29 november 2014

En frostig lördag med klotter och fysik


Imorse vaknade jag mycket senare än jag trott och jag visste att det enda jag hade att göra var skoljobb. Förutom det visste jag också att dagen troligtvis skulle gå åt till att pysa omkring i pyjamas och dricka kaffe med mycket mjölk.
    Därför är det lika bra att bestämma sig för att göra det. På så vis behöver man inte bli besviken över att man bara pyst omkring i pyjamas, räknat neutroner i atomkärnor och gjort slut på mjölken.


Utanför mitt fönster glittrade gräset av frost och när jag kisade såg det nästan ut som snö. För nån vecka sen hade jag spytt galla om det snöat. Motvilligt kan jag nu erkänna att jag ändrat mig. Imorgon är det första advent och julskyltning. Knäckäpplen blir inte samma sak när det bara är kallt och mörkt ute. Snön gör halva jobbet.


Jag ritade julinspirerat klotter i ett försök att göra dagens "to-do-list" lite roligare. Jag tror faktiskt det funkade! Färgpennor gör det mesta roligare. Listor är perfekt när man behöver få mycket gjort. Så fort man klarat av en punkt får man nöjt utropa "check!" och stryka den. (Gärna med en färgpenna, såklart.) Jag gjorde inte allt jag skrivit upp dock, men det är vad man har söndagar till; dvs att göra allt man inte hunnit tidigare i veckan.

Ananas-sudd gör också plugg roligare. 
Nu har jag kraschlandat i soffan tillsammans med kolaglass och min evighetsstickning. Känner jag mig själv rätt hamnar jag snart i sängen. Tur att jag redan har på mig min pyjamas.

söndag 28 september 2014

Bravader på Bokmässan

Jag kom, jag såg, jag köpte tokmycket böcker. 

Är helt slut efter gårdagens äventyr i Göteborg. Jag var på bokmässan för andra året, vilket varit så roligt! Dagen tog slut alldeles för fort, precis som roliga dagar har en tendens att göra. 

 Om man jämför med förra årets bokmässa var jag mindre förberedd i år. Jag hade inte kollat igenom programmet lika noga och var inte så uppdaterad inom boknyheter. Men det gick lika bra ändå. Att bara mingla omkring bland montrarna kan sysselsätta en ett bra tag. Var så härligt att få bläddra i nya (och gamla) böcker. Sen fanns det en massa författareintervjuer som jag ramlade in på. Ramlade även in i Mats Strandberg och Sara B. Elfgren som skrivit Cirkeln-trilogin. De skrev autografer vid SF-bokhandelns monter. Bad om en bild med dem också. (Efter att jag hade samlat mod i x antal minuter.)



Med jämna mellanrum besökte jag Kockteatern på övervåningen. Såg både Mattias från vegoriket.se baka veganska cupcakes och Sebastien Boudet göra lyxiga chokladbollar. Det var som miniversioner av matlagningsprogram. Riktigt roligt att få se live!



Bokmässan är otroligt mycket mer än bara böcker. Förutom alla förlag och författare så är det även tidningar, tv-kanaler och radio som är där. Det är mycket som inte är mellan två pärmar, om en säger så. Dessutom gillar jag att se alla besökande. Det kommer människor från massa olika ställen, med olika intressen och stilar. Min favorit var de fyra kompisar som alla cosplayadeolika doctors från tv-serien Doctor Who.

De visade vad jag tycker bäst om med mässan: att bli inspirerad. Just nu vill jag inget hellre än att få skriva och vara kreativ i alla dessa former. 


Innan vi gick hem tittade vi på modellen av Erik-Andersgården. Gården finns på riktigt lite mer än en mil bort från mig och har nyss blivit världsarv. Otroligt coolt! Hörde förresten att minst 43 000 hade besökt mässan på lördagen. Vet inte hur bra de siffrorna stämmer, men det var iallafall fullt med folk. Jag hade en otroligt rolig dag och har redan startat nedräkningen till nästa bokmässa!

* cosplay: klä ut sig till en karaktär från en bok/film/tv-serie/anime etc. Namnet är en förkortning av "Costume Play".

onsdag 24 september 2014

Paris, chérie


Paris, chérie - så där säger folk, alltså
Skriven av: Ida Pyk

Hemma i Stockholm är det mesta bara skit, enkelt sagt. Alva flyr till mamma när hon ska vara hos pappa, men lika fort flyr hon tillbaka, för det går inte att förklara något för mamma ändå. Då är hon mycket hellre i i sista vagnen i tunnelbanan, med musiken dunkandes i öronen. Det är under en sån resa som en modellscout upptäcker henne. De erbjuder henne en sommar i Paris och plötsligt får Alva chansen att fly från både mamma, pappa och gråa Sverige.


Vartannat kapitel i boken är från nutid och Alvas liv i Paris, vartannat är från tiden i Sverige innan hon åkte. Jag gillar när historier byggs upp så, istället för att allt ska berättas i kronologisk ordning.
När jag först hörde om Paris, chérie trodde jag att Alva skulle vara mycket äldre. Att som sjuttonåring bo ensam i Paris låter båda härligt och skrämmande. Hon lever verkligen livet som jag själv skulle velat leva där. Det vill säga det ultimata och otroligt klyschiga turistlivet. Äter crossianter till frukost, köper crêpes från gatustånd och tar promenader längs hamnen. Såklart dyker även en mysig bokhandel upp och en väldigt söt pojke. Den här boken känns inte riktigt som att den har en början, ett stort dilemma som måste lösas och så ett lyckligt slut på det. Det är snarare så att vi får se en liten, men ändå stor, del av Alvas liv. Vi vet inte allt som hänt innan och hur allting går sen får vi fantisera oss till. Men jag gillar det. Det gör att allting känns mer äkta. Även fast att bli uppraggad på tunnelbanan av en talangscout (och sen få åka till Frankrike!) känns väldigt orealistiskt så  är det vad som gör boken bra. Man får en chans att drömma lite.

P.S Känns lite ovant att publicera en bokrecension. Ovant på ett skönt sätt!

måndag 22 september 2014

Härmed avger jag mina höstlöften

Det känns ovant men samtidigt väldigt behagligt att låta mina fingrar smattra över tangenterna. Det enda jag skriver nuförtiden är sms, tweets och små dagboksanteckningar. Det sista blir det dock inte så mycket av, åtminstone inte så mycket som jag önskar. Saken är den att jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag använde min dator. Allting finns så lämpligt till i mobilen numera. För lämpligt nästan.

Men jag vill skriva mer. Skriva på riktigt. Oavsett om det är på datorn eller för hand. Jag vill hitta tillbaka till det som fick mig att ut en krönika, novell eller egentligen vad som helst bara för att jag ville. Inte för att det gällde en tävling eller en publicering i lokaltidningen.

Den senaste månaden har jag känt hur jag ömsat skinn, i takt med att sommaren runnit bort och skolans rutiner tagit vid. Nu i helgen rensade jag ur min garderob, som jag gör varje höst. Jag tror att hösten är en nystart för mig. Vissa människor pratar om nästa år och avger nyårslöften. Jag tycker en kan lova sig själv fina grejer varje dag på året.


I höst vill jag:

- skriva, skriva, skriva
- köpa fina anteckningsböcker
- baka bröd, muffins och kakor i mängder
- dansa omkring till glad musik
- dricka litervis med te
- bara göra sånt som jag mår bra av

torsdag 21 augusti 2014

Skolstart och sjunde himlen

Så försvann sommarlovet lika fort som det alltid gör och skolrutinerna blev vardag igen. Jag började i måndags och än så länge har det varit ganska lugnt på lektionerna. Häromdagen i skolan tänkte jag lite för mycket (vilket ofta händer), då matten var måttligt intressant. Jag började fundera på de där frågorna någon aldrig verkar ha ett vettigt svar på. 

Varför är just moment nummer 22 är omöjligt och inte nummer 56? Och om sjunde himlen är för de förälskade... vilka är i de sex stycken tidigare himlarna?

Okej, jag framstår kanske som en tjatig femåring, men de där två frågorna har faktiskt följt mig hela sommaren. Den största frågan återstår dock: varför stannar jag uppe på tok för sent på vardagskvällarna?



fredag 11 juli 2014

snart ett år


Cory Monteith & Lea Michele
Gick igenom mina bilder och hittade den här. (Den är ifrån Glee, på den tiden då jag fortfarande tittade på det.) Det tog ett tag innan jag insåg att Cory inte längre lever. På söndag är det ett helt år sen han dog. Det är läskigt hur tiden kan gå så fort. Och det är ännu läskigare hur någon kan finnas en dag och inte den nästa.

tisdag 24 juni 2014

en regnig tisdag leder aldrig till produktivitet

... startade datorn enbart för att svara på ett mejl, sen fastnade jag framför The Lizzie Bennet Diaries lite väl länge. Jag blev medveten om det först när farmor knackade på dörren, vid fem-tiden, och jag fortfarande satt i pyjamas med oborstade tänder och morgonfrisyr. Till mitt försvar är jag så otroligt trött att jag knappt orkar göra någonting alls. Känns som jag går runt i en dimma ungefär.
Exempel: efter middagen ställde jag loka-flaskan i diskhon och mitt urdruckna glas i kylen.

(Blev tvungen att springa och akut-borsta tänderna nu, insåg att jag fortfarande inte hade gjort det.)

Det har sin förklaring dock, jag kom hem först klockan sex imorse. Har ägnat natten åt att resa hem från Turkiet, där jag varit en vecka med familjen. Gjort lite allt möjligt, mest solat och badat dock. Men också:
- blivit myggbiten 21 gånger
- spelat vattenpolo
- halvt tappat bikiniöverdelen vid ovanstående aktivitet. Obs, jag lyckades göra mål. Plus minus noll typ.
- läst sju stycken böcker
- fått solblekt hår. Trodde först att mina blonda slingor i luggen försvunnit, sen insåg jag att resten av håret antagit samma färg. (Vet förresten inte vart de slingorna kom från början, då resten av mitt hår var brunt.)
- dansat fågeldansen med resten av hotellet på midsommarafton

Illustrerar det hela med ett fint litet collage:


Vet egentligen inte riktigt varför jag ramlade in här. Men tycker det vore allt för synd om bloggen bara skulle stå dammig i ett hörn. Det finns ju annat att skriva om än böcker, eller hur?

P.S Jag har svarat på det där mejlet nu, det är lugnt. D.S



torsdag 30 januari 2014

Älskar allt fint man kan hitta på internet

Eftersom jag varit helt off i bloggvärlden ett tag har jag försökt läsa ikapp och ramlade då över det här inlägget på Neas blogg.
Första gången jag såg videon svämmades jag över av alla känslor. Doctor Who är nåt av det bästa jag vet, jag är förälskad i Rose Tyler och det här är kan vara grymmaste cosplayen någonsin. Har sett videon så många gånger att jag tappat räkningen nu. SE DEN.


(har ni missat totalt vad Doctor Who är så 1, börja titta på det! 2, Rose Tyler är en karaktär i den serien och låten har blivit omgjord för att sjungas "till" henne)

några andra inlägg jag hittade och gillade

onsdag 29 januari 2014

äntligen - efter fyra år!

Om man oväntat får håltimme i skolan är biblioteket ett mysigt stället att gå till. Böcker är utan tvekan det bästa tidsfördrivet.
Det var ett tag sen jag gick runt bland bibblans hyllor utan att ha en aning om vad jag letade efter, men det är då man brukar göra små fynd! Idag upptäckte jag att Martin Widmarks bokserie om David och Larissa (som jag älskade i mellanstadiet) hade utökats med ännu en bok förra året: Kleopatras trädgård.
Gissa om jag blev lycklig?! Den senaste boken före den kom nämligen ut 2009.

Så nu vet ni vad jag kommer göra ikväll! 


söndag 26 januari 2014

När en bara vill skriva "ibland"

Då skriver man bara "ibland".

Det var min fina mammas lösning på dilemmat som jag haft den senaste tiden. Jag tycker det är roligt att blogga, men det går i perioder. Nu har jag haft en (ganska så lång) period då jag varken läst eller skrivit särskilt mycket, vilket gjort att bloggen stått still. Så är det ibland. Det var inte första gången och det är säkert inte sista. Jag känner inte för att ta bort bloggen, utan jag kommer skriva när jag känner för det helt enkelt.


Idag köpte jag en ny tekopp (en aldrig ha för många söta tekoppar) och en ny bok. 

 Har inte hört så mycket om boken, men lockades av den fina färgen på framsidan och titeln. När jag läste om handlingen verkade den spännande.

"Abel Tannatek, skolkare, langare, en som inte hör till. Mot bättre vetande blir Anna hopplöst kär i honom. Eftersom det finns en annan Abel också. Den mjuka och sorgsna killen, den som tar hand om sin lillasyster och som berättar en saga som tar tag i Anna. Fast gränsen mellan saga och verklighet blir suddig. Men om sagan inte alls är en saga, utan den brutala verkligheten? Om Annas onda aningar besannar sig? Om den som Anna älskar är hennes värsta fiende?"

Låter utan tvekan som min typ av bok! Om inte annat är den fin att ha i bokhyllan.
Hoppas ni haft en fin helg, vi hörs snart igen!