måndag 29 juni 2015

Det är bara att blunda och hoppa


Jag hittade den här recensionen i mitt arkiv, av någon anledning verkar den aldrig ha blivit publicerad. Så jag lägger upp den nu, för vad passar bättre på sommaren än en bok av Sarah Dessen?

















Blunda och hoppa
skriven av: Sarah Dessen
Originaltitel: This lullaby
Bokförlag: Rabén&Sjögren
Betyg: 4/5
Sidor: 365

Handling:
Det är bara en ynka sommar kvar innan Remy kan komma bort och äntligen få börja på Stanford, målet som hon jobbat stenhårt för att nå.
Fram till dess ska hon klara av samma sak som tidigare somrar: planera och genomföra sin mammas bröllop, den här gången nummer fem i ordningen.
Själv har Remy slutat tro på att kärlek kan hålla för alltid. Så innan hon flyttar ska hon avsluta ett obetydligt förhållande, festa och ha kul med sina kompisar. Kanske hinna med en sommarromans också, bara för att det är roligt. Hur enkelt som helst.
Allt enligt hennes planer och regler, så som det alltid har funkat. Det skulle ha funkat i år också, om inte Dexter träffat henne och bestämt sig för något helt annat. För har han en gång bestämt sig, tänker han inte ge upp. Och Remys regler betyder ingenting.


Vad jag tycker om boken:
Den här boken känns annorlunda från de tidigare Sarah Dessen-böckerna jag läst (Mitt perfekta liv, Mycket mer än så, Du glömde säga hejdå). Till en början oroade det mig. Jag tycker om hur boken börjar och upplägget för handlingen, men jag får ingen riktig uppfattning om Remy. Hon känns som vilken annan karaktär i boken. Kanske för att hon skiljer sig från den typen av karaktär som jag av okänd anledning kopplat ihop med Sarah Dessen. Allt eftersom jag kommer längre in i boken lär jag känna Remy mer och i slutet har jag faktiskt en klar bild av henne, till skillnad från hur det kändes i början. Det är som att i samma takt som Remy utvecklas och växer, i samma takt får vi lära känna henne.
Bokens baksidetext säger egentligen inte så mycket om handlingen, för boken handlar om mycket mer än bara en viss kille (även fast han också är en väldigt härlig bit). Något som får mig att vilja läsa vidare är faktiskt Remys mamma. Medan Remy verkar vara bombsäker på att hennes mammas äktenskap kommer ta slut lika snabbt som de första, vill jag läsa vidare och hoppas att det kommer visa sig vara fel. Jag vill också veta hur hennes mammas skrivande går. En ganska så liten del egentligen, men intressant. Lika vill jag veta vad som händer med Remys kompisar och med hennes bror. Vad som händer i deras liv påverkar ju också.
Även fast han inte är allt, så är Dexter definitivt värd nämnas. Han blir trots allt en viktigare och viktigare del ju mer man läser.
Jag kan inte låta bli att älska honom, precis så som jag älskar de flesta av Sarahs karaktärer. Han verkar inte vilja låta saker vara komplicerade i onödan. Säg som det är helt enkelt, gör det du vill. På ett positivt sätt.
Handlingen känns aldrig tråkig eller förutsägbar, den förvånade mig flera gånger då saker tog oväntade vändningar och sådant som jag inte ens lagt en tanke på hände. Det gällde både stora och små saker.

Den här boken började som helt okej men gick till något mycket, mycket mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Desto längre in i boken man kom, desto mer började man fundera, tänka efter, låta tankarna snurra kring handlingen. Det är vad som skiljer bra böcker och fantastiska böcker. Fantastiska böcker stannar kvar i ens tankar och får en att se saker på nya sätt.
Jag tycker verkligen om den här boken, för den känns på riktigt. Det är inte någon rosaskimrande historia med drömprinsar, extremt drama och superduperlyckligt slut. Ibland händer ingenting, ibland allt på samma gång. Ibland funkar inte saker som man trodde, ibland blir de exakt som man trodde. Saker förändras och det är inte särskilt ofta man vet hur allt ska gå, men man får lita på sig själv. Samla mod och ta ett djupt andetag, blunda och hoppa.


Bokens första mening:
Låten heter "This lullaby".


torsdag 25 juni 2015

Ett stormande förhållande mellan två raka motsatser




After: När vi möttes
skriven av: Anna Todd
Originaltitel: After
Bokförlag: Norstedts (tack så mycket för rec.ex!)


Redan första dagen på college träffar Tessa Hardin. Eller träffar och träffar, han presenterar sig egentligen aldrig och Tessa avfärdar honom direkt som oförskämd. Dessutom är han hennes raka motsats med sina piercingar och tatueringar. Själv är Tessa en "good girl": hon satsar stenhårt på skolan och har sitt liv utstakat tillsammans med sin trevliga pojkvän Noah, vilket glädjer hennes överbeskyddande (och nästintill hysteriska) mamma.

Men Tessas och Hardins vägar fortsätter korsas. Trots att hon vet att han är allt som inte passar in i hennes liv kan hon inte sluta tänka på honom. Frågan är om de tillsammans någonsin kommer kunna sluta bra?


Det är den klassiska historian: duktig, ambitiös flicka möter stökig, festande kille. Hon faller direkt. Till en början tyckte jag det var jobbigt, det kändes lite klyschigt och småtjafset karaktärerna sinsemellan var för tunt som storyline. Men jag fortsatte läsa och ändrade så småningom min uppfattning. 
Det jag tycker om med boken är Tessas velande, vilket kanske låter konstigt, men jag gillar det för det känns äkta. Visst kan man tycka att det enda rätta vore om hon gav upp Hardin då han är så ostabil. I teorin stämmer det, men i praktiken är det oftast inte lika lätt, vilket boken visar. Så även om det är ett väldigt växlande mellan av och på kan jag förstå dem båda.

När jag har tvetydiga känslor kring en bok, som den här till exempel, finns det en fråga som brukar hjälpa mig: "Skulle jag rekommendera den här till någon annan?". Svaret är: ja, det skulle jag. Det här är en lättläst bok som kan vara otroligt skön att blanda upp tyngre läsning med. Man behöver inte fundera så mycket när man läser, det är enkla karaktärer och simpla situationer. Bli inte avskräckt av bokens storlek, även fast den är ganska rejäl (med över sexhundra sidor) så flyter sidorna förbi snabbt.


Övrigt:
Boken är ursprungligen en fanfiction inspirerad av bandet One Direction och likheterna mellan bandmedlemmen Harry Styles och karaktären Hardin är uppenbara. Förutom det så tycker jag dock inte att boken är särskilt inspirerad av One Direction. (Snarare att jag får lite vibbar av 50 shades of Grey emellanåt.) Att förlag valt att satsa på sån här typ av litteratur tycker jag är väldigt roligt, just för att den är så stor bland ungdomar. Dels läser de fanfiction, dels skriver de egen.

måndag 22 juni 2015

Tävling och utmaning

 Jag har två saker jag bara måste tipsa er om:

Bilden tillhör bloggen Boklyckan.

Först, Boklyckan's numera årliga sommartävling. Den går ut på att Alba (som driver bloggen) gjort en massa finurliga "kluringar" som man ska lösa, för att få chansen att vinna ett bokpaket från Rabén&Sjögren! Det är en tokrolig idé och jag tycker definitivt ni ska kolla in den.
Boklyckans sommartävling 2015!

Bilden tillhör bloggen Bokzoem.

Sen har Emme och Zozzo på Bokzoem gjort en sommarutmaning som (i skrivande stund) består av 16 utmaningar. Man kan göra alla eller nån enstaka och lägger man upp de på sociala medier har de fixat en egen hashtag: #zoemssommarutmaning. Jag tänker pröva göra någon av dem, sen kanske jag inte hinner alla. Alla utmaningar hittar ni här: Bokzoems sommarutmaning!

Så, in på deras bloggar nu!

onsdag 17 juni 2015

En rejäl hög med sommarläsning

Recensionsexemplaren har ramlat in den senaste tiden. Det började med När vi möttes från Norstedts, som även skickade med ett svart nagellack(?), mer om det längre ner...



 Sen fick jag ett "sommarpaket" från Rabén&Sjögren med Paris, Lola & jag - Moa Eriksson Sandberg, Gengången - Ingelin Angerborn, Du är aldrig ensam - Sarah Dessen och Se dig inte om - Anne Cassidy. En rejäl blandning i genres, vilket jag gillar.


Igår fick jag dessutom, helt oanat, en avi där det stod att Norstedts skickat ett paket. Åkte förväntansfullt till posten och såg att jag hade fått Millenium-triologin! Till hösten kommer nämligen David Lagercrantz ut med en fristående fortsättning: Det som inte dödar oss.

Norstedts hade även skickat med en tavla med en pressad blomma. Ni som läst Millenium-böckerna (eller sett filmerna) vet ju att Män som hatar kvinnor (del 1) börjar med ett fall där pressade blommor är inblandade... Precis sådana små detaljer älskar jag! Det fick mig att tänka på nagellacket jag fick med boken När vi möttes. Min gissning där är att det ska påminna om den ena huvudpersonen Hardin, han känns som någon med svart nagellack. (Eller så skickade de bara med det ändå, den teorin finns såklart!)


Med allt jag har att läsa nu känns det därför inte så hemskt att lämna tillbaka låneböckerna olästa och låta böckerna i hyllan vänta ett tag till.

Nu till en fråga:
De senaste två, tre månaderna har jag köpt mycket nya böcker, skulle en bokvideo vara intressant? Jag skulle då berätta lite kort om böckerna, varför jag vill läsa dem och mina förväntningar på dem.

söndag 7 juni 2015

En avskyvärd pastor, en vacker fru och en mördande doktor

Gregorius
- Bengt Ohlsson
(Varning för ev. spoilers om boken.)

Hjalmar Söderbergs historia om Doktor Glas är väl känd i Sverige. Han skriver om Glas, som är förälskad i den olyckliga Helga, vars avskyvärda man är den lokala pastorn.  I Gregorius har Bengt Ohlsson gett pastorn en röst. Kanske grundtanken med boken var att ge en mer nyanserad bild av berättelsen, men den snarare befäste uppfattningen jag fick i Doktor Glas. Redan då hade jag svårt att förstå (den påstått allmänna) uppfattningen om att pastorn var motbjudande och avskyvärd. Jag kunde givetvis se Helgas avsky mot pastorn på grund av hans höga ålder och att han tvingar sig på henne. Med tanke på doktorns förälskelse i Helga kan jag även förstå hans avsky. Men jag kunde inte se vad det var hos pastorn som utstrålade det motbjudande till allmänheten. Gregorius gav mig inte heller något svar på den frågan. 

Däremot fick jag svar på andra frågor. Till exempel att pastorn var väldigt medveten om Helgas otrohet, men att han också tycker ett äktenskapsbrott sker först när man har sex med någon. Hans egna förälskelse som inträffar i Porla anser han inte vara lika farlig. Det jag kan se hos pastorn, som skulle kunna vara motbjudande, är hans snudd på naiva inställning att Helgas otrohet enbart är på grund av att hon känt sig ensam och han inte funnits vid hennes sida. Samtidigt kanske han måste intala sig det för att kunna hantera situationen. 



Större delen av Gregorius är långa utläggningar av pastorn om både det ena och det andra. Det märks vad hans yrke är, då han ofta håller långa inre monologer där han återkopplar den aktuella händelsen till gamla minnen, gärna med en sensmoral på slutet. Tyvärr blir monologerna ibland lite väl invecklade. Meningarna kan uppta halva sidan och innehålla en mängd kommatecken. Någonstans bland alla dessa kommatecken tappar författaren mig, jag missar vad det egentligen var som pastorn ville få fram och ibland känner jag mig tvungen att läsa om hela stycket för att kunna förstå.

Jag kan inte låta bli att undra vem som egentligen är “värst” av pastorn och doktorn. Pastorn kanske inte är en god människa, men det är inte på långa vägar ett starkt motiv för att döda honom. Att doktor Glas väljer att mörda honom, enbart på grund av sin egna förälskelse i Helga, gör inte honom till en särskilt god människa heller.

Uppskattade man Doktor Glas kan Gregorius vara värd att komplettera med, men som en fristående bok tycker jag inte den är något man bör lägga sin tid på.
Övrigt: Min sista svenskuppgift det här läsåret var att läsa Gregorius och recensera den. Tidigare har jag läst Doktor Glas, samt fått skriva min egna version av berättelsen ur Helgas (Gregorius fru) perspektiv. Även fast jag inte uppskattade böckerna riktigt så har det varit en rolig och utmanande uppgift. Ett tips på uppgift till alla lärare där ute!