- Bengt Ohlsson
(Varning för ev. spoilers om boken.)
Hjalmar Söderbergs historia om Doktor Glas är väl känd i Sverige. Han skriver om Glas, som är förälskad i den olyckliga Helga, vars avskyvärda man är den lokala pastorn. I Gregorius har Bengt Ohlsson gett pastorn en röst. Kanske grundtanken med boken var att ge en mer nyanserad bild av berättelsen, men den snarare befäste uppfattningen jag fick i Doktor Glas. Redan då hade jag svårt att förstå (den påstått allmänna) uppfattningen om att pastorn var motbjudande och avskyvärd. Jag kunde givetvis se Helgas avsky mot pastorn på grund av hans höga ålder och att han tvingar sig på henne. Med tanke på doktorns förälskelse i Helga kan jag även förstå hans avsky. Men jag kunde inte se vad det var hos pastorn som utstrålade det motbjudande till allmänheten. Gregorius gav mig inte heller något svar på den frågan.
Däremot fick jag svar på andra frågor. Till exempel att pastorn var väldigt medveten om Helgas otrohet, men att han också tycker ett äktenskapsbrott sker först när man har sex med någon. Hans egna förälskelse som inträffar i Porla anser han inte vara lika farlig. Det jag kan se hos pastorn, som skulle kunna vara motbjudande, är hans snudd på naiva inställning att Helgas otrohet enbart är på grund av att hon känt sig ensam och han inte funnits vid hennes sida. Samtidigt kanske han måste intala sig det för att kunna hantera situationen.
Större delen av Gregorius är långa utläggningar av pastorn om både det ena och det andra. Det märks vad hans yrke är, då han ofta håller långa inre monologer där han återkopplar den aktuella händelsen till gamla minnen, gärna med en sensmoral på slutet. Tyvärr blir monologerna ibland lite väl invecklade. Meningarna kan uppta halva sidan och innehålla en mängd kommatecken. Någonstans bland alla dessa kommatecken tappar författaren mig, jag missar vad det egentligen var som pastorn ville få fram och ibland känner jag mig tvungen att läsa om hela stycket för att kunna förstå.
Jag kan inte låta bli att undra vem som egentligen är “värst” av pastorn och doktorn. Pastorn kanske inte är en god människa, men det är inte på långa vägar ett starkt motiv för att döda honom. Att doktor Glas väljer att mörda honom, enbart på grund av sin egna förälskelse i Helga, gör inte honom till en särskilt god människa heller.
Uppskattade man Doktor Glas kan Gregorius vara värd att komplettera med, men som en fristående bok tycker jag inte den är något man bör lägga sin tid på.
Övrigt: Min sista svenskuppgift det här läsåret var att läsa Gregorius och recensera den. Tidigare har jag läst Doktor Glas, samt fått skriva min egna version av berättelsen ur Helgas (Gregorius fru) perspektiv. Även fast jag inte uppskattade böckerna riktigt så har det varit en rolig och utmanande uppgift. Ett tips på uppgift till alla lärare där ute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.