måndag 26 januari 2015

Som om jag vore fantastisk

Som om jag vore fantastisk
Skriven av: Sofia Nordin
Övrigt: boken är en fristående fortsättning på En sekund i taget och Spring så fort du kan
Tack så mycket för rec.ex Rabén&Sjögren!

Ella tröttnade på livet på gården tillsammans med Hedvig och Ante. Hon vill ta reda på om det finns fler som överlevt febern och tar sikte på Umeå. Bruset som hon hörde i radion kanske stämmer. Nora följer med henne. Nora som gör allt för att få vara med Ella, vilket Ella är mer än medveten om. De får tag på en bil och ger sig iväg. Men trots att allt verkar glasklart blir resan svårare på fler sätt än Ella tänkt sig.

  Utan tvekan tyckte jag bäst om den här boken hittills i serien. Dels för att jag tycker om att läsa ur Ellas perspektiv, jag har varit nyfiken på henne sen första boken, dels för att det börjar hända mer och mer nu. De tidigare böckerna var lite för sega för min smak, det handlade mest om livet på gården och hur de gjorde samma saker dag ut och dag in. Jag tror det är därför jag gillar att läsa ur Ellas perspektiv, hon vill veta vad som hänt och hon är villig att ta risker för att ta reda på det. Att stanna kvar på ett och samma ställe fungerar inte för henne. 
     Flera tankar om livet innan febern börjar komma och det är intressant att få glimtar av hur de levde då. I nuläget handlar allas liv i stort sett bara om att få mat och överleva, men deras bakgrunder är ändå en del av dem.

När jag läst ut boken kände jag direkt att jag ville ha mer. Jag vill veta vad som händer med Ella, Nora, Ante, och Hedvig. Dessutom vill jag veta vad som hänt med resten av jordens befolkning. Det kan omöjligt bara vara de kvar i hela världen. 
    Jag har börjat förstå att epidemin i boken kan vara en del av något mycket större än jag först trodde. Då jag är ett stort fan av just den typen av "katastrofböcker" gör det mig ännu mer sugen på en fjärde bok. Sofia Nordin har tidigare visat att hon behärskar att skriva om flera olika teman och jag tror definitivt att den här genren, postapokalyptisk*, inte är något undantag
     Förutom jakten på fler överlevande tacklar Sofia Nordin typiska frågor som uppstår i tonåren. Trots att resten av världen dött i epidemi så känner man som tretton, fjorton, femtonåring fortfarande pirriga känslor och mensvärk, ilska och vänskap. 

Boken får mig att fundera över hur jag själv skulle reagera i en liknande situation. Det som fascinerar mig mest är hur de lyckas stänga av vissa känslor, eller åtminstone reducera dem till vardagliga tankar. Jag tror kossorna behöver mjölkas, hela min familj är död, undrar vad vi ska äta till middag? Frågan är hur länge man klarar av att gå så tills sorgen springer ikapp en.

Sammanfattning:
En bok med lättläst språk som jag tror passar bäst till folk i yngre tonåren. Låt er inte skrämmas av "epidemitemat"! Berättelsen är inte bara sjukdom och död, snarare handlar det om hur livet skulle se ut när saker som föräldrar, regler och ansvar försvinner. 
Böckerna i serien är som sagt fristående, men jag skulle rekommendera att läsa dem i ordning. Historien växer fram på ett mycket mer intressant sätt då. 


*vad betyder postapokalyptisk?
Apokalyps = undergång. Vad som leder till undergång kan t.ex vara en världsomfattande epidemi, som i det här fallet. 
Post = efter. En postapokalyptisk berättelse handlar alltså om vad som sker efter en "undergång", en väldigt stor katastrof.

lördag 24 januari 2015

Tips: tävla om boken "Jag ger dig solen" skriven av Jandy Nelson

Sofie firar att hennes bokblogg fyller 5 år (!!) och lottar ut Jandy Nelsons nya bok "Jag ger dig solen". Jag har läst Jandy Nelsons tidigare bok, Himlen börjar här, som jag tyckte om otroligt mycket. (Dessutom är den otroligt snygg att ha i bokhyllan.) Jag är riktigt sugen på att läsa hennes nya bok och passar därför på att vara med i Sofies tävling. 

Vill du också ta chansen att vinna så hittar du tävlingen HÄR


måndag 5 januari 2015

Goda och lättbakade schackrutor

Igår blev min kära syster nitton hela år! Hon frågade mig så snällt om jag ville baka något till hennes födelsedag och det var ju inte läge att säga nej precis. Sen tycker jag också väldigt mycket om att baka, speciellt när jag får fria händer.

Den här gången blev det schackrutor. De är löjligt enkla att göra och ser dessutom läckra ut på kakfatet. För ca ett år sen fick jag upp ögonen för klassiska småkakor och hur de faktiskt alltid passar, oavsett om det är på kalas eller till förmiddagsfikat en söndag. Någon gång när jag har mycket tid över (och köket för mig själv) tänker jag försöka experimentera fram nya versioner på klassiska småkakor. Lite "Hela Sverige bakar"-style. T.ex har jag en idé om att färga de rosa.... To be continued! Här är iallafall receptet:


SCHACKRUTOR
Recept på klassisk mördeg:
100g smör
1/2 dl socker
2 1/2 dl mjöl

För schackrutor:
1 msk vaniljsocker
1/2 msk kakao


  • Rör ihop smör, socker och mjöl till en deg. Jag brukar använda mig av en matberedare, det tycker jag är enklast. 
  • Dela degen i två delar. Arbeta in vaniljsocker i den ena och kakao i den andra.
  • Dela varje deg i två delar. Du ska nu ha två vaniljdelar och två kakaodelar. Rulla delarna till lika långa längder, förslagsvis ca 20 cm.
  • Lägg en vaniljlängd bredvid en chokladlängd. Lägg sen en chokladlängd ovanpå vaniljlängden  och en vaniljläng ovanpå chokladlängden, så det det blir ett schackmönster. Tryck lite på längderna så de fastnar i varandra.
  • Lägg degrullen kallt i 30 minuter. 

Sätt ugnen på 175 grader (eller 160 i varmluftsugn). Skär rullen i ca 25 jämntjocka skivor. Lägg kakorna på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i 10-15 minuter. Gräddningstiden beror på hur tjocka kakorna är. När de är klara ska de ha blivit ljust bruna i kanten. Låt de svalna på plåten.

Det luriga med schackrutor, enligt mig, är att få till raka, jämna rutor. Än så länge har jag inte listat ut hur man gör...



//Lisa