Det är bara att blunda och hoppa

Jag hittade den här recensionen i mitt arkiv, av någon anledning verkar den aldrig ha blivit publicerad. Så jag lägger upp den nu, för vad passar bättre på sommaren än en bok av Sarah Dessen?

Blunda och hoppa

skriven av: Sarah Dessen

Originaltitel: This lullaby

Bokförlag: Rabén&Sjögren

Betyg: 4/5

Sidor: 365

Handling:

Det är bara en ynka sommar kvar innan Remy kan komma bort och äntligen få börja på Stanford, målet som hon jobbat stenhårt för att nå.

Fram till dess ska hon klara av samma sak som tidigare somrar: planera och genomföra sin mammas bröllop, den här gången nummer fem i ordningen.

Själv har Remy slutat tro på att kärlek kan hålla för alltid. Så innan hon flyttar ska hon avsluta ett obetydligt förhållande, festa och ha kul med sina kompisar. Kanske hinna med en sommarromans också, bara för att det är roligt. Hur enkelt som helst.

Allt enligt hennes planer och regler, så som det alltid har funkat. Det skulle ha funkat i år också, om inte Dexter träffat henne och bestämt sig för något helt annat. För har han en gång bestämt sig, tänker han inte ge upp. Och Remys regler betyder ingenting.

Vad jag tycker om boken:
Den här boken känns annorlunda från de tidigare Sarah Dessen-böckerna jag läst (Mitt perfekta liv, Mycket mer än så, Du glömde säga hejdå). Till en början oroade det mig. Jag tycker om hur boken börjar och upplägget för handlingen, men jag får ingen riktig uppfattning om Remy. Hon känns som vilken annan karaktär i boken. Kanske för att hon skiljer sig från den typen av karaktär som jag av okänd anledning kopplat ihop med Sarah Dessen. Allt eftersom jag kommer längre in i boken lär jag känna Remy mer och i slutet har jag faktiskt en klar bild av henne, till skillnad från hur det kändes i början. Det är som att i samma takt som Remy utvecklas och växer, i samma takt får vi lära känna henne.

Bokens baksidetext säger egentligen inte så mycket om handlingen, för boken handlar om mycket mer än bara en viss kille (även fast han också är en väldigt härlig bit). Något som får mig att vilja läsa vidare är faktiskt Remys mamma. Medan Remy verkar vara bombsäker på att hennes mammas äktenskap kommer ta slut lika snabbt som de första, vill jag läsa vidare och hoppas att det kommer visa sig vara fel. Jag vill också veta hur hennes mammas skrivande går. En ganska så liten del egentligen, men intressant. Lika vill jag veta vad som händer med Remys kompisar och med hennes bror. Vad som händer i deras liv påverkar ju också.

Även fast han inte är allt, så är Dexter definitivt värd nämnas. Han blir trots allt en viktigare och viktigare del ju mer man läser.

Jag kan inte låta bli att älska honom, precis så som jag älskar de flesta av Sarahs karaktärer. Han verkar inte vilja låta saker vara komplicerade i onödan. Säg som det är helt enkelt, gör det du vill. På ett positivt sätt.

Handlingen känns aldrig tråkig eller förutsägbar, den förvånade mig flera gånger då saker tog oväntade vändningar och sådant som jag inte ens lagt en tanke på hände. Det gällde både stora och små saker.

Den här boken började som helt okej men gick till något mycket, mycket mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Desto längre in i boken man kom, desto mer började man fundera, tänka efter, låta tankarna snurra kring handlingen. Det är vad som skiljer bra böcker och fantastiska böcker. Fantastiska böcker stannar kvar i ens tankar och får en att se saker på nya sätt.

Jag tycker verkligen om den här boken, för den känns på riktigt. Det är inte någon rosaskimrande historia med drömprinsar, extremt drama och superduperlyckligt slut. Ibland händer ingenting, ibland allt på samma gång. Ibland funkar inte saker som man trodde, ibland blir de exakt som man trodde. Saker förändras och det är inte särskilt ofta man vet hur allt ska gå, men man får lita på sig själv. Samla mod och ta ett djupt andetag, blunda och hoppa.

Bokens första mening:

Låten heter "This lullaby".