Underbart och pirrigt om Paris och tonårens början

Paris, Lola & jag

Skriven av: Moa Eriksson Sandberg Bokförlag: Rabén & Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.

(Beskrivning från Rabén&Sjögrens hemsida)

Enkelt och underbart skrivet är hur jag skulle beskriva “Paris, Lola & jag”. Boken består av korta stycken, som här och var bryts av med fina illustrationer. Det berättas inte om exakt hela resan, från början till slut, utan det är en scen här och en scen där. Moa Eriksson Sandberg lyckas på få sidor berätta väldigt mycket om det som rör sig i huvudpersonens liv. Det är nya tankar på kroppen och sex, som samsas med oron inför den nya familjen hemma i Sverige. Allt är bra beskrivet och jag gillar att det blandas med deras lilla äventyr i Paris.

Det här är inte en bok som ska skyndas igenom bara för att den innehåller lite mindre text, utan den ska läsas i lugn och ro, det är den värd. Jag tycker verkligen om den här boken och kan i smyg önska att det var jag själv som skrivit den.