Härmed avger jag mina höstlöften

Det känns ovant men samtidigt väldigt behagligt att låta mina fingrar smattra över tangenterna. Det enda jag skriver nuförtiden är sms, tweets och små dagboksanteckningar. Det sista blir det dock inte så mycket av, åtminstone inte så mycket som jag önskar. Saken är den att jag kommer inte ens ihåg senaste gången jag använde min dator. Allting finns så lämpligt till i mobilen numera. För lämpligt nästan.

Men jag vill skriva mer. Skriva på riktigt. Oavsett om det är på datorn eller för hand. Jag vill hitta tillbaka till det som fick mig att ut en krönika, novell eller egentligen vad som helst bara för att jag ville. Inte för att det gällde en tävling eller en publicering i lokaltidningen.

Den senaste månaden har jag känt hur jag ömsat skinn, i takt med att sommaren runnit bort och skolans rutiner tagit vid. Nu i helgen rensade jag ur min garderob, som jag gör varje höst. Jag tror att hösten är en nystart för mig. Vissa människor pratar om nästa år och avger nyårslöften. Jag tycker en kan lova sig själv fina grejer varje dag på året.

I höst vill jag:

- skriva, skriva, skriva

- köpa fina anteckningsböcker

- baka bröd, muffins och kakor i mängder

- dansa omkring till glad musik

- dricka litervis med te

- bara göra sånt som jag mår bra av