Livet som barn på en kyrkogård

Kyrkogårdsboken
skriven av: Neil Gaiman

Originaltitel: The Graveyard Book

Bokförlag: Bonnier Carlsen

Betyg: 2/5

Sidor: 329

Handling:

En mörk natt mördar mannen som är Jack hänsynslöst nästan en hel familj. Men han misslyckas då familjens yngsta, en liten pojke som nyss lärt sig gå, klarar sig. I sista sekund blir han räddad av spökena på stadens kyrkogård. Pojken får namnet Ingenman Owens och blir given Kyrkogårdens Fribrev som gör att han kan leva med de döda, trots att han själv är i allra högsta grad levande. Han växer upp på kullen där kyrkogården ligger, ovetandes om de faror som finns ute i den riktiga världen. Mannen som är Jack tänker dock inte ge upp, utan fortsätter att leta efter pojken, så att han en gång för alla kan avsluta sitt uppdrag.

Vad jag tycker om boken:
Den här boken är en omläsning faktiskt. Det har gått några år sen jag läste den sist och jag läste om den i hopp om att ändra min åsikt om den. Tyvärr föll den mig inte i smaken den här gången heller. Det som främst gör att jag gillar den är nog språket, som inte var något i min stil, och det faktum att boken känns så lång. Det händer en massa grejer och det blir för mycket på något vis. Om det inte vore för Silas hade jag nog totalsågat karaktärerna också. Trots det så har boken faktiskt sina bra delar och Neil har lyckats väva ihop det mesta. Absolut inte det värsta jag läst, men inte det bästa heller.

Bokens första mening:

I mörkret fanns en hand, och handen höll en kniv.