Ett av världens mest kända fiktiva mord

Mordet på Orientexpressen

Skriven av: Agatha Christie

En känd detektiv med snurrad mustasch och monokel.
Ett tåg med till synes vanliga passagerare.
En oväntad snöstorm som får tåget att fastna.
Ett mord.

Hercule Poirot snubblar oväntat över en mordhistoria påväg hem från ett uppdrag. Tåget är fast på grund av en plötsligt snöstorm. Ingen kan komma för att hjälpa dem och ingen kan lämna tåget. Det betyder två saker: ett, mördaren är kvar på tåget och två, Hercule Poirot måste ensam lösa mordgåtan.

Den främsta anledningen till att jag valde att läsa den här boken var då den är lite av en klassisker, men den överraskade mig väldigt. Inte på grund av mordgåtans lösning, den kände jag tyvärr till sen innan, utan det var för att den var så lättläst. Jag hade förväntat mig ett mossigare språk med meningar som behövdes läsas både en och två gånger extra, men ack så fel jag hade! Sidorna bläddrades snabbt förbi. Historian är enkelt upplagd, men ändå sådär lagom klurig för att få en att vilja läsa vidare. Trots att det historien rörde en stor grupp människor blev det aldrig svårt att hålla isär karaktärerna, vilket var väldigt skönt. Det enda som jag reagerade på var väl synen på människor, till exempel “kvinnor är si, italienare är så därför/därför inte kan de ha gjort det här”, men med tanke på tiden när boken skrevs så får en helt enkelt filtrera bort det.

Om man, precis som jag, vill kunna skryta med att ha läst en välkänd klassiker, så är Mordet på Orientexpressen perfekt.

(För övrigt så tycker jag att omslaget på min bok är otroligt snyggt! Stilrent med en fin rosa färg.)

resumé

fredag:
Packar ner pappas svetsskärm i min väska på morgonen. 11:01 kommer solförmörkelsen vara som störst hos oss. Hela skolan står ute på skolgården och turas om att antingen titta på solen i teleskop eller titta på solen med en svetshjälm som skydd. Jag blir snabbt poppis när folk ser att jag har en svetsskärm med mig. Vet inte med er, men jag har aldrig trott att en svetsskärm skulle vara genvägen till popularitet.

Svetsskärmen blev utlånad till höger och vänster.

Tjugo över fyra rusar jag ut från skolan efter en välbehövd extra mattelektion. Mamma hämtar mig och på tio minuter hinner vi hem, byta om till konsertkläder, packa fiolerna och åka iväg igen. I bilen äter jag en wrap från donken och får anstränga mig för att inte spilla på blusen. Vi ramlar in i Alfta kyrka en halvtimme efter genrepet börjat, men det verkar inte göra något. Några timmar senare är jag tillbaka i bilen, helt slut efter fiolspelandet, som dessutom skett på otroligt obekväma stolar. Min rygg värker och väl hemma somnar jag i soffan med en bok i famnen. 

lördag:

Vaknar redan vid halv åtta av okänd anledning. Är alldeles virrig och tror först att jag försovit mig och är sen till skolan.  Lyckas dra upp mina föräldrar ur sängen och efter frukost åker vi till syster yster. Tillsammans tar jag, mamma, syster, systers sambo och deras extremt söta hund Junie en promenad i vårvädret. De av oss som går på fyra ben springer överlyckligt kors och tvärs medan resten av oss njuter av solen. Vi strosar omkring i skogen en dryg timme och det slår mig att jag nog aldrig kommer kunna bli en storstadsmänniska, inte så länge naturen är såhär underbar. 

Junie springer glatt omkring,

På kvällen är det dags för konsert nummer två. Idag får vi en riktigt lyx i form av stolsdynor. Ryggvärken uteblir och jag lyckas bättre med att hålla mig vaken i soffan. Först när bokens alla åttahundrafyrtio sidor är utlästa kryper jag ner under täcket. Inser att jag glömt bädda med nya lakan. Svär. Inser att jag inte har något val, utan måste ner i tvättstugan aka källaren. Svär igen. Till slut får jag äntligen lägga mig.

söndag:

Söndagen är inom den kristna tron vilodag. I vår familj säger vi "vila gör man i graven". Spenderar förmiddagen med att skriva reportage. Efter lunch åker jag och mamma till teatern för att ställa i ordning inför konsert nummer tre. Jag snubblar nerför trappor med famnen full med stolar som ställs upp i rader med notställ framför. Äter en gurksmörgås innan det är dags att gå upp på scen. Jag är inte särskilt nervös. Att spela i orkestern är en helt annan sak än att spela solo. I orkestern är det ett samspel, jag kan koppla av och följa med bara. Emellanåt kommer jag på mig själv med att vilja skratta av glädje. Fy tusan vad roligt det här är. 

Klädd för konsert.

Idag är det måndag och jag har nyss kraschlandat i soffan (märks det att jag gör det ganska ofta?). Jag är helt slut efter en konserthelg. Funderar på om jag ska göra scones till kvällsfika eller ta den lata vägen och äta kvarg direkt ur burken. För övrigt så är det lite kämpigt med prov den här veckan i skolan, men jag försöker peppa mig själv med att det snart är lov.

Och ännu viktigare - snart blir jag sexton!

en liten våruppdatering

igår sken solen och termometern visade 11 grader - perfekt vårväder med andra ord. Jag hade tänkt plugga på biblioteket, något som borde vara förbjudet när det är så fint ute. Struntade totalt i biblioteket och satte mig vid ett fönsterbord på Waynes istället. (Det är helt okej att göra så ibland.)

När jag kom hem tog jag en promenad med mamma och sen gav jag mig ut på en joggingrunda. Allt blir liksom bättre när solen skiner?

Nu är jag påväg till skolan och passar på att fylla upp mitt D-vitaminförråd. 

Jag älskar våren. 

Mitt-i-veckan-inspiration

"Det är bättre att leva sitt eget liv på ett ofullkomligt vis, än att leva en fulländad imitation av någon annans"

Hittade den här meningen i "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som jag läser just nu. (På originalspråket heter boken "eat, pray, love", en mycket mer passande titel enligt mig.) Citatet är ursprungligen  från den yogiska skriften Bhagavad Gita. 

Direkt efter jag läst det skrev jag av det och nålade fast på min anslagstavla. Det må vara lite för cheesy för mig egentligen (jag avskyr allt som går i stil med carpe diem) men motivation kan jag nog inte få för mycket av för tillfället. 

(Bara 100 dagar kvar till skolavslutningen nu!)