Tre tioåriga flickor går in i skogen, men bara två kommer ut levande

Se dig aldrig om

Författare: Anne Cassidy

Bokförlag: Rabén&Sjögren

Övrigt: tack så mycket för rec.ex! Det har gått snart nio år sedan tre små flickor ensamma gick in i skogen. Snart nio år sedan bara två flickor kom ut igen.

Jennifer blev Alice som blev Kate. Men hon är trött på nya namn, nya ställen, nya lögner. Trött på rädslan för att bli upptäckt. Varför kan hon inte få vara Jennifer?

Det här är en berättelse om något som känns nästintill ofattbart: barn som mördar andra barn. Boken är en fristående fortsättning på “En andra chans”. Personligen tycker jag inte att man behöver ha läst “En andra chans” för att förstå handlingen.

Boken utspelar sig i nutid, ungefär nio år sedan mordet skedde. Med andra ord har Kate tjänat sitt straff och återvänt till ett normalt liv, eller åtminstone så försöker hon göra det. Parallellt med nutid börjar historien om tioåriga Jennifer att nystas upp, något jag verkligen gillar. Det berättas bitvis om hur hennes liv såg ut innan och efter olyckan i skogen. Jag tycker verkligen om att läsa de delarna, just för att man så gärna vill förstå varför det skedde. Jennifer är som många ensamma tioåringar: försöker desperat bete sig rätt för att passa in och få en kompis. Hon läser modetidningar och skaffar sig smeknamnet JJ, för det är coolt och vuxet och rätt. Samtidigt måste hon dölja hur det är hemma, med hennes föredetta modell-mamma och den läskiga Mr. Collins.

Det är otroligt intressant att få läsa om allt som skedde efter dråpet, hur det går till med domstol och straff med mera. Jag tycker det är en viktig del som annars lätt glöms bort i böcker. Likaså har det skett en intressant karaktärsutveckling av Kate. Hon har verkligen förändrats sen hon var Alice (i “En andra chans”), vilket också förstärker känslan av att det är en ny identitet som gäller nu.

Den här boken ger mer än den tidigare och jag vill verkligen läsa vidare. Karaktärerna känns mer välgjorda och det blir mer spänning. Boken är inte på så många sidor och därför blir det inte allt för djup, men den är definitivt bra. Den passar nog allra bäst till de som kanske inte upptäckt böckers fantastiska värld än, men funkar såklart även för oss som gärna läser tegelstenar.

Just “JJ”s liv som barn intresserar mig, det är egentligen den delen jag tycker allra bäst om.  Men det är också varvningen JJ/Kate som gör det intressant. Historien byggs upp långsamt och detaljer från dåtid får situationer i nutid att te sig annorlunda. Min enda fråga är egentligen: kommer det en tredje bok?