skriven av: John
Green & David Levithan
Bokförlag: rabén&sjögren
Sidor: 311
Handling:
Will Grayson har
två standardregler; 1. Hålla käften och 2. Inte bry sig. På så vis lyckas han
smälta in i mängden av high school elever. Eller, han försöker smälta in i alla
fall. Problemet är att hans bästa vän, den öppet homosexuella Tiny Cooper (som
inte är särskilt ”tiny*”) är en person som gärna syns och hörs. Inte
blir det bättre av att Tiny ska sätta upp en självbiografisk musikal, där Will
fått en rollfigur uppkallad efter sig. Dessutom har Will lyckats kära ner sig i
helt fel tjej.
Will Grayson nummer
två är en deprimerad kille som är hemligt gay. Han skriver alltid med små
bokstäver och avskyr sin kompis Maura. Men när han börjar prata med Isaac via
internet mår han bättre.
Så en natt i
Chicago, på en bakgata någonstans, möts Will och Will. Bådas kvällar är
förstörda, den ene har haft en misslyckad dejt och den andre fick sitt falskleg
avslöjat. Så, på något vis, flätas deras liv ihop och (med hjälp av Tiny) blir
absolut ingenting som det varit.
Vad jag tycker om boken:
Njaa, är det första ord som kommer upp i
mitt huvud. Jag har hört ganska mycket bra om den här boken, men helt ärligt
förstår jag inte vad som är så bra. Vartannat kapitel är ur Will Grayson’s
(nr1) perspektiv och vartannat ur Will Grayson’s (nr2) perspektiv. Will Grayson
nummer två skriver alltid med små bokstäver. Jag trodde att jag skulle komma
ifrån det, fast det (grammatiknörd som jag är) gick inte. Kanske hade jag läst
för mycket positiv kritik på den boken och hade för höga förväntningar.
Bokens första mening:
När jag var liten
brukade pappa säga: ”Will, du kan peta dina vänner från din kompislista, och du
kan peta dig själv i näsan. Men peta aldrig dina vänner i näsan.”
* Tiny betyder
liten.
HAHAHAHAHAHAHAHAH, första meningen! Jag skrattar ihjäl mig XD
SvaraRaderaHaha, kan inte göra nåt annat än att hålla med xD
RaderaHade väldigt höga förväntningar på den men efter att ha läst din recension sjönk de lite. Nu vet jag att jag inte ska ha allt för höga, vilket är bra. Då blir jag nog inte besviken om jag inte gillar den :) (Men jag hoppas verkligen att jag kommer gilla den när jag nu läser den)
SvaraRaderaJag hoppas också att du kommer gilla den! Anledningen till varför jag inte gillade den var nog som sagt att jag hade för höga förväntningar helt enketl. :)
RaderaSv; Asså jag tycker att det avtar lite efter ett tag faktiskt, men det är ju olika vad man tycker är mycket och lite :)
SvaraRaderaOkej, jag kanske ger den en chans ändå. ;)
RaderaSV: Haha, jag har haft så otroligt många läxor så jag vet inte vad. Men åttan är ändå den jobbigaste klassen i grundskolan (har jag hört), så det är kanske därför... ;)
SvaraRaderaSv: Mm, säg gärna till om du hör något om den! :)
SvaraRadera