Om du av någon dum anledning inte läst Jellicoe Road (än)

Jellicoe Road

skriven av: Melina Marchetta

Originaltitel: samma som på svenska; Jellicoe Road

Bokförlag: X Publishing

Betyg: 5/5!

Sidor: 351

Handling:

När Taylor var elva år övergavs hon på 7-eleven av sin mamma. Ända sen Hanna hittade henne har Taylor bott på Jellicoe’s internatskola.

Varje år utspelas det ett krig (som egentligen bara handlar om mark) mellan jellisarna, kadetterna och elevhemmen. Taylor utses till ledare för elevhemmen, något som hon inte egentligen vill, speciellt inte när ledarna för kadetterna visar sig vara samma pojke som hon försökte rymma med en gång i tiden. Samtidigt försvinner Hanna och Taylor blir mer beslutsam än någonsin att forska i sitt förflutna.

Samtidigt får man läsa om en grupp ungdomar och något som hände för tjugotvå år sedan. Allting vävs ihop till en fantastisk historia om band som aldrig bryts, trots att de utsätts för tragedier och krossade hjärtan.

Vad jag tycker om boken:

Jellicoe Road är en sån där bok som man undrar varför man inte läst tidigare för. Jag älskar att boken börjar lite rörigt, det påminner mig om ett pussel. Bit för bit byggs historien sen ihop, från dåtid till nutid. Ibland i början blir det dock lite för rörigt, men sen växer boken och blir bättre och bättre. Melina Marchetta har lyckats så bra med karaktärerna då alla spelar en viktigt roll på ett eller annats sätt. Ingenting lämnas åt slumpen.

Jag måste säga att parallellhistorien var något av det bästa med hela boken faktiskt. Den var sorglig, men också fin. Även fast det var ett tag sen jag läste boken nu, så kommer jag ihåg handlingen väldigt väl. Jag tror det är det bästa med Jellicoe Road, det är en berättelse som man aldrig glömmer.

Bokens första mening:

Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö.