Jandy Nelson har än en gång fått mig att häpna

Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Bokförlag: Gilla Böcker
Övrigt: hur snyggt är inte omslaget?! En eloge till formgivaren!

Noah och Jude är tvillingar och bästa vänner, men allt ifrån likadana. Jude är utåtriktad, har många vänner och älskar att surfa, medan Noah håller sig till sitt skissblock. Åtminstone är det så tills han träffar Brian, killen med meteoriterna, som verkar besvara Noahs känslor. Men så händer det som aldrig får hända och det vänder helt på tvillingarnas liv. Tre år senare är ingenting som det var. Noah och Jude pratar inte med varandra. Faktum är att Jude knappt pratar med någon längre. Hon inser dock att hon måste ställa allting tillrätta. Något som visar sig leda till en ovanlig skulptör och en allt för underbar kille. Och trots att det vänder upp och ner på tvillingarnas liv - igen - så kan det också hjälpa till att få skärvorna att falla på plats.

När jag såg att Jandy Nelson släppt en ny bok kunde jag inte sluta tänka på den. Jag har tidigare läst hennes debutbok Himlen börjar här (orginaltitel: The Sky is Everywhere) som jag älskade. Men faktum är att den har fått en stark konkurrent i Jag ger dig solen (originaltitel: I’ll Give You the Sun).
    Språket är, precis som i Himlen börjar här, väldigt fint och något utöver det vanliga. Det jag gillar så mycket med boken är just den konstnärliga känslan. Dels handlar boken om konst och vad konst kan betyda för en, men det är också språket i sig som känns annorlunda. Det är inte skrivet rätt upp och ner, utan fyllt med metaforer, Judes bibelcitat och Noahs “målningar”. Det är de detaljerna som gör boken.
  Jag tycker om både Noah och Jude och jag gillar hur berättandet är upplagt: växelvis får man följa Noah som ung och Jude i nutid. Till en början finns det många frågor om vad som hänt emellan då och nu och det är den nyfikenheten som får en att vilja fortsätta läsa.Jag fullkomligt älskar hur allt hänger ihop, fast man kanske inte ser det direkt, och hur något som verkar vara en småsak visar sig bli något stort. Även om berättelsen (kanske) främst fokuserar på deras mamma, så handlar den också om mycket mer, nämligen kärleken - och att våga känna den.

Bokenkät för en regnig dag

En gammal bild på min bokhylla.

Jag har ett dokument fyllt med diverse enkäter och utmaningar som jag inte gjort. De passar perfekt att ta fram en regnig dag som idag. Den här enkäten kommer ursprungligen från bokhora för en väldans massa år sedan. Vill ni också göra den så kör på! Skriv i kommentarerna eller länka ert inlägg.

Senaste bokköp: Delirium - Lauren Oliver (jag har fortfarande inte läst den, är efter alla andra som vanligt, haha) och De vassa tändernas skog - Carrie Ryan.
Senaste bibblolånen: En andra chans - Anne Cassidy
Senaste utlästa boken: Jag ger dig solen - Jandy Nelson, recension kommer till veckan!
Favorittidning: hmm, jag läser väldigt mycket olika tidningar. Men Skriva tycker jag är en bra tidning.
Plats där jag helst läser: i soffan eller i solstolen en varm dag. Det senare alternativet känns dock långt bort just nu...
Så sorterar jag min bokhylla: i bokstavsordning efter författarens efternamn. Pocket för sig, storpocket för sig och "vanliga" böcker för sig.
En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Dalslandsdeckarna var en stor favorit!
Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: oj, det vet jag inte. Troligtvis någon av Fem-böckerna som jag ärvt av mamma.
Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår efter sommarlovet: till hösten är jag sugen på att läsa någon serie som jag inte läst förr. Det bästa som finns är när man läst en bra bok och vet att det finns ännu mer att hämta.

Har ni läst någon bra serie som ni tycker jag ska ge mig på?

Sarah Dessen skriver lika underbart som alltid

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen

Förlag: Rabén&Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

Ruby litar inte på någon. Hon låter ingen komma henne nära. Det är inget konstigt, utan det är bara så det alltid varit. Tack vare det behövde hon inte förklara varför hon levde ensam i ett hus utan el och vatten sedan hennes mamma stack. Tyvärr blev hon upptäckt ändå.

Ruby är nu inflyttad hos sin syster, som hon inte haft kontakt med på väldigt länge. Hon känner sig felplacerad i det stora lyxiga huset och förstår inte varför alla envisas med att vara snälla mot henne. Mot sin vilja känner Ruby dock hur den nya omgivningen förändrar henne. Frågan är om hon vill förändras?

Sarah Dessen är otroligt hyllad bland bokbloggare och gång på gång släpper hon underbara böcker. “Ingen sommar utan Dessen”, brukar jag (och många andra) säga.

Den här boken tycker jag skiljer sig från de tidigare Dessen-böckerna (som blivit utgivna på svenska dvs). Tidigare har huvudkaraktären haft drag av “duktiga flicka”-syndromet. Ruby är annorlunda, likaså är hennes bakgrund mycket trasigare. Det blir aningens allvarligare. Men Sarah Dessen klarar av den sortens karaktär galant. Jag gillar det verkligen och det känns det skönt att Dessen inte “fastnar i ett fack” med sina karaktärer. Både Ruby och de andra karaktärerna äkta. Det jag gillar mest med den här boken är att man får veta vad som händer i de andra karaktärernas liv, det cirkulerar inte bara kring Ruby, utan mycket annat händer runtomkring. Jag gillar också att språket flyter på och att Dessen smyger in lite symbolik här och var (som hon gör så bra).

Skräckblandad förtjusning över Ingelin Angerborns senaste bok "Gengången"

Gengången
Skriven av: Ingelin Angerborn
Bokförlag: Rabén&Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

Ellinor är på en loppis med sin mormor när hon hittar smyckeskrinet. Dírekt känner hon att hon vill ha det. Det är det finaste hon haft, guldfärgat med en liten ballerina och en inbyggd speldosa. Först tycker hon väldigt mycket om skrinet, men så börjar det kännas konstigt. Hon blir yr när hon tittar i spegeln och melodin från skrinets speldosa verkar dyka upp överallt. Det är något som inte stämmer...

Jag är (positivt) förvånad över att jag, en tonårstjej, uppskattar den här boken som egentligen är skriven för åldern 9-12. Den är lagom "rysig" för den åldern, tioåriga Lisa hade läst den med skräckblandad förtjusning. Ingelin Angerborn har dessutom gjort ett bra jobb med karaktärerna. Jag blir imponerad över att man som barnboksförfattare kan klara av att berätta historier på ett enkelt sätt, det vill säga utan milslånga beskrivningar och kapitel, och ändå få till trovärdiga berättelser. Jag skulle utan tvekan sätta den här boken i händerna på närmsta 9-12åring!

Boken har även fått en boktrailer, något som fortfarande är relativt nytt. Jag tycker att konceptet är hur smart som helst och ett perfekt sätt att locka fler att läsa. Personligen tycker jag trailern är ganska rysig...

Såklart vi kan ses snart! Funkar fjortonde oktober bra?

Äntligen.
Äntligen sommarlov på riktigt, äntligen är feriejobbet slut.
Äntligen har man extra fickpengar som man kan slösa på glass och Gröna Lund, eller kanske spara till en gitarr.

Ja, äntligen var faktiskt precis det jag tänkte när jag ramlade in genom dörren vid femtiden idag, helt slutkörd efter att ha jobbat som gatumusikant i tre veckor åt kommunen samtidigt som jag spenderat helgerna med att servera en mindre hjord av fikagäster. Visst, kanske inte världens mest krävande jobb, men när man är sexton år och ovan är det förvånansvärt ansträngande.

Men nu är jag ledig! Faktum är att jag har inget speciellt jag ska göra. Det är bara några småsaker som jag tänkt på. Till exempel se till att faktiskt ge sig ut på några joggingturer. Kanske komma igång med styrketräningen igen. Så måste jag plocka in rabarbern innan den blir övermogen. Och koka den där sylten som jag skrutit så mycket om! Organisera filmerna i hyllan kan vara bra också. Passa på att rensa ur garderoben. Städa skrivbordet som varit i konstant kaos sen i mars. Läsa recensionsexemplaren som bokförlagen skickat. Lära mig hur den nya kameran fungerar. Faktiskt så de där örterna en gång för alla. Boka in fikaträffar med kompisar. Hälsa på släkten. Hjälpa till med arbetet inför friidrotts-SM. För att inte glömma att jag ju anmält mig till ett stråkläger. Vid närmare eftertanke kanske lekstugan behöver en omgång färg? Det är lika bra att göra det när jag har långledigt. Dessutom, vila kan jag ju göra sen, typ till hösten? Någonstans emellan matteläxor och orkesterrepetitioner. Att jag börjar naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och kanske måste börja lägga ner mer tid på skolan är ju en bagatell. Äsch, om inte annat så kommer det ju ett vinterlov i december! För det finns ingen speciellt jag ska göra då. Eller ja, det bara några småsaker som jag tänkt på...

Senaste gången jag faktiskt Bara Var Ledig: när jag var i Rom i maj.

Underbart och pirrigt om Paris och tonårens början

Paris, Lola & jag

Skriven av: Moa Eriksson Sandberg Bokförlag: Rabén & Sjögren (tack så mycket för rec.ex!)

I Paris på semester med bästisen Lola och hennes mamma. Tretton år gammal och på väg in i något nytt, nya känslor som pirrar, pulserar, lockar och skrämmer. Överallt i Paris finns det fallosar. Höga byggnader och torn. Överallt i Paris finns det pojkar. Pojkar som tittar, ler och kastar slängkyssar. I Sverige finns en mamma som blivit ihop med en Peter och ska få barn. Och ibland känns det som om man har väntat ett helt liv på att någon ska se en.

(Beskrivning från Rabén&Sjögrens hemsida)

Enkelt och underbart skrivet är hur jag skulle beskriva “Paris, Lola & jag”. Boken består av korta stycken, som här och var bryts av med fina illustrationer. Det berättas inte om exakt hela resan, från början till slut, utan det är en scen här och en scen där. Moa Eriksson Sandberg lyckas på få sidor berätta väldigt mycket om det som rör sig i huvudpersonens liv. Det är nya tankar på kroppen och sex, som samsas med oron inför den nya familjen hemma i Sverige. Allt är bra beskrivet och jag gillar att det blandas med deras lilla äventyr i Paris.

Det här är inte en bok som ska skyndas igenom bara för att den innehåller lite mindre text, utan den ska läsas i lugn och ro, det är den värd. Jag tycker verkligen om den här boken och kan i smyg önska att det var jag själv som skrivit den.