Originaltitel: Rubinrot
Bokförlag: Bonnier Carlsen
Betyg: 4/5
Sidor: 366
Sidor: 366
Första delen i en
triologi, fortsättningen Safirblå kommer ut till våren.
Handling:
Många familjer är
konstiga, men Gwedolyns tar nog priset, om man får fråga henne själv i alla
fall. Gwendolyns kusin Charlotte har ärvt en gen som gör att hon kan resa i
tiden. Döm om Gwendolyns förvåning då hon själv helt plötsligt befinner sig i
1900-talets London, var på det visar sig att det är hon som ärvt genen och inte
Charlotte! Till skillnad från Charlotte som tränats hela sitt liv inför att
resa i tiden har Gwendolyn ingen aning om hur det funkar. Till sin hjälp har
hon dock Gideon, en dödligt snygg kille som tyvärr också är riktigt dryg. Han
ska resa med henne i tiden och för Gwendolyn blir det en helt ny värld som
öppnar sig. En värld som innefattar hemliga ordensällskap, försvunna
släktingar, vackra klänningar och givetvis en massa ouppklarade frågor…
Vad jag tycker om boken:
Kan man annat än att älska böcker som handlar om tidsresor? Det är ett ämne som jag aldrig tror kommer bli uttjatat. Jag har haft ögonen på den här boken ett tag, men jag försökte ändå att inte ha för stora förväntningar på den.
Boken var inte så som jag tänkt mig, jag hade föreställt mig att det här med tidsresorna var mycket enklare och att alla visste om det. Istället är det väldigt mycket hyssjande och det verkar som om ingen i familjen egentligen vet något, åtminstone så vill de inte berätta. Det kan emellanåt bli aningens krångligt med alla namn och hur allt hänger ihop.
Men det tycker jag inte ska avskräcka någon från att läsa den!
Karaktärerna gillar jag väldigt mycket, bara för att Gwendolyns familj är högst ovanlig är ändå alla familjemedlemmar väldigt vanliga. Det finns de jobbiga syskonen, sura mormodern, den dryga kusinen och så vidare. Dessutom är namnen annorlunda och fina, vilket jag tycker avgör ganska mycket. Hur kul är det att läsa en bok med karaktärer som heter Pelle, Kalle och Anna? Till exempel. Jag hoppas inte att man ska luras av bokens slogan "Tidlös kärlek", faktum är att boken inte handlar så värst mycket om Gwedolyns och Gideons kärlek till varandra. Snarare stör sig Gwendolyn på Gideon, haha. Fast visst finns det en spänning mellan dom. Troligvis kommer det utvecklas i de andra böckerna.
Jag gillade boken, men det känns att den bara är början på ett större äventyr. När jag läst ut boken kände jag direkt att jag ville läsa mer om Gwendolyn, Gideon och deras tidsresor. Jag kan knappt bärga mig tills Safirblå kommer ut!
Bokens första
mening: Medan hon föll ner på knä och brast i gråt såg han sig omkring
åt alla håll.
(Hittade den här
recensionen bland mina utkast. Jag skrev den för länge sen men har tydligen
glömt bort att publicera.... Ursäkta om texten är lite konstig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.