Ett stormande förhållande mellan två raka motsatser

After: När vi möttes

skriven av: Anna Todd

Originaltitel: After

Bokförlag: Norstedts (tack så mycket för rec.ex!)

Redan första dagen på college träffar Tessa Hardin. Eller träffar och träffar, han presenterar sig egentligen aldrig och Tessa avfärdar honom direkt som oförskämd. Dessutom är han hennes raka motsats med sina piercingar och tatueringar. Själv är Tessa en "good girl": hon satsar stenhårt på skolan och har sitt liv utstakat tillsammans med sin trevliga pojkvän Noah, vilket glädjer hennes överbeskyddande (och nästintill hysteriska) mamma.

Men Tessas och Hardins vägar fortsätter korsas. Trots att hon vet att han är allt som inte passar in i hennes liv kan hon inte sluta tänka på honom. Frågan är om de tillsammans någonsin kommer kunna sluta bra?

Det är den klassiska historian: duktig, ambitiös flicka möter stökig, festande kille. Hon faller direkt. Till en början tyckte jag det var jobbigt, det kändes lite klyschigt och småtjafset karaktärerna sinsemellan var för tunt som storyline. Men jag fortsatte läsa och ändrade så småningom min uppfattning. Det jag tycker om med boken är Tessas velande, vilket kanske låter konstigt, men jag gillar det för det känns äkta. Visst kan man tycka att det enda rätta vore om hon gav upp Hardin då han är så ostabil. I teorin stämmer det, men i praktiken är det oftast inte lika lätt, vilket boken visar. Så även om det är ett väldigt växlande mellan av och på kan jag förstå dem båda.

När jag har tvetydiga känslor kring en bok, som den här till exempel, finns det en fråga som brukar hjälpa mig: "Skulle jag rekommendera den här till någon annan?". Svaret är: ja, det skulle jag. Det här är en lättläst bok som kan vara otroligt skön att blanda upp tyngre läsning med. Man behöver inte fundera så mycket när man läser, det är enkla karaktärer och simpla situationer. Bli inte avskräckt av bokens storlek, även fast den är ganska rejäl (med över sexhundra sidor) så flyter sidorna förbi snabbt.


Övrigt:
Boken är ursprungligen en fanfiction inspirerad av bandet One Direction och likheterna mellan bandmedlemmen Harry Styles och karaktären Hardin är uppenbara. Förutom det så tycker jag dock inte att boken är särskilt inspirerad av One Direction. (Snarare att jag får lite vibbar av 50 shades of Grey emellanåt.) Att förlag valt att satsa på sån här typ av litteratur tycker jag är väldigt roligt, just för att den är så stor bland ungdomar. Dels läser de fanfiction, dels skriver de egen.

Tävling och utmaning

 Jag har två saker jag bara måste tipsa er om:

Bilden tillhör bloggen Boklyckan.

Först, Boklyckan's numera årliga sommartävling. Den går ut på att Alba (som driver bloggen) gjort en massa finurliga "kluringar" som man ska lösa, för att få chansen att vinna ett bokpaket från Rabén&Sjögren! Det är en tokrolig idé och jag tycker definitivt ni ska kolla in den.
Boklyckans sommartävling 2015!

Bilden tillhör bloggen Bokzoem.

Sen har Emme och Zozzo på Bokzoem gjort en sommarutmaning som (i skrivande stund) består av 16 utmaningar. Man kan göra alla eller nån enstaka och lägger man upp de på sociala medier har de fixat en egen hashtag: #zoemssommarutmaning. Jag tänker pröva göra någon av dem, sen kanske jag inte hinner alla. Alla utmaningar hittar ni här: Bokzoems sommarutmaning!

Så, in på deras bloggar nu!

En rejäl hög med sommarläsning

Recensionsexemplaren har ramlat in den senaste tiden. Det började med När vi möttes från Norstedts, som även skickade med ett svart nagellack(?), mer om det längre ner...

 Sen fick jag ett "sommarpaket" från Rabén&Sjögren med Paris, Lola & jag - Moa Eriksson Sandberg, Gengången - Ingelin Angerborn, Du är aldrig ensam - Sarah Dessen och Se dig inte om - Anne Cassidy. En rejäl blandning i genres, vilket jag gillar.

Igår fick jag dessutom, helt oanat, en avi där det stod att Norstedts skickat ett paket. Åkte förväntansfullt till posten och såg att jag hade fått Millenium-triologin! Till hösten kommer nämligen David Lagercrantz ut med en fristående fortsättning: Det som inte dödar oss.

Norstedts hade även skickat med en tavla med en pressad blomma. Ni som läst Millenium-böckerna (eller sett filmerna) vet ju att Män som hatar kvinnor (del 1) börjar med ett fall där pressade blommor är inblandade... Precis sådana små detaljer älskar jag! Det fick mig att tänka på nagellacket jag fick med boken När vi möttes. Min gissning där är att det ska påminna om den ena huvudpersonen Hardin, han känns som någon med svart nagellack. (Eller så skickade de bara med det ändå, den teorin finns såklart!)

Med allt jag har att läsa nu känns det därför inte så hemskt att lämna tillbaka låneböckerna olästa och låta böckerna i hyllan vänta ett tag till.

Nu till en fråga:
De senaste två, tre månaderna har jag köpt mycket nya böcker, skulle en bokvideo vara intressant? Jag skulle då berätta lite kort om böckerna, varför jag vill läsa dem och mina förväntningar på dem.

En avskyvärd pastor, en vacker fru och en mördande doktor

Gregorius
- Bengt Ohlsson
(Varning för ev. spoilers om boken.)

Hjalmar Söderbergs historia om Doktor Glas är väl känd i Sverige. Han skriver om Glas, som är förälskad i den olyckliga Helga, vars avskyvärda man är den lokala pastorn.  I Gregorius har Bengt Ohlsson gett pastorn en röst. Kanske grundtanken med boken var att ge en mer nyanserad bild av berättelsen, men den snarare befäste uppfattningen jag fick i Doktor Glas. Redan då hade jag svårt att förstå (den påstått allmänna) uppfattningen om att pastorn var motbjudande och avskyvärd. Jag kunde givetvis se Helgas avsky mot pastorn på grund av hans höga ålder och att han tvingar sig på henne. Med tanke på doktorns förälskelse i Helga kan jag även förstå hans avsky. Men jag kunde inte se vad det var hos pastorn som utstrålade det motbjudande till allmänheten. Gregorius gav mig inte heller något svar på den frågan. 

Däremot fick jag svar på andra frågor. Till exempel att pastorn var väldigt medveten om Helgas otrohet, men att han också tycker ett äktenskapsbrott sker först när man har sex med någon. Hans egna förälskelse som inträffar i Porla anser han inte vara lika farlig. Det jag kan se hos pastorn, som skulle kunna vara motbjudande, är hans snudd på naiva inställning att Helgas otrohet enbart är på grund av att hon känt sig ensam och han inte funnits vid hennes sida. Samtidigt kanske han måste intala sig det för att kunna hantera situationen. 

Större delen av Gregorius är långa utläggningar av pastorn om både det ena och det andra. Det märks vad hans yrke är, då han ofta håller långa inre monologer där han återkopplar den aktuella händelsen till gamla minnen, gärna med en sensmoral på slutet. Tyvärr blir monologerna ibland lite väl invecklade. Meningarna kan uppta halva sidan och innehålla en mängd kommatecken. Någonstans bland alla dessa kommatecken tappar författaren mig, jag missar vad det egentligen var som pastorn ville få fram och ibland känner jag mig tvungen att läsa om hela stycket för att kunna förstå.

Jag kan inte låta bli att undra vem som egentligen är “värst” av pastorn och doktorn. Pastorn kanske inte är en god människa, men det är inte på långa vägar ett starkt motiv för att döda honom. Att doktor Glas väljer att mörda honom, enbart på grund av sin egna förälskelse i Helga, gör inte honom till en särskilt god människa heller.

Uppskattade man Doktor Glas kan Gregorius vara värd att komplettera med, men som en fristående bok tycker jag inte den är något man bör lägga sin tid på.

Övrigt: Min sista svenskuppgift det här läsåret var att läsa Gregorius och recensera den. Tidigare har jag läst Doktor Glas, samt fått skriva min egna version av berättelsen ur Helgas (Gregorius fru) perspektiv. Även fast jag inte uppskattade böckerna riktigt så har det varit en rolig och utmanande uppgift. Ett tips på uppgift till alla lärare där ute!

Basilika, böcker, bukett och lite annat

Jag skriver blogginlägg i huvudet var och varannan dag, men kommer mig inte för att skriva dem. Tiden har bara runnit iväg till en massa annat. Det är vårkonserter och inlämningar i skolan och nationella prov. Men nu, nu är jag klar! Med allt. Jag har nog inte riktigt fattat det än. De två veckorna som är kvar till sommarlovet är bara en transportsträcka.

De tre senaste bilderna i min telefon:

- jag har planterat örter och känner mig lika bohemisk som Ernst. Efter jag petat ner fröna i jorden löste jag på förpackningen att det tar 10-12 veckor innan man får "skörda". Hmm. Något säger mig att jag hinner ge upp innan dess.

- sen jag kom av mig med bokbloggningen slutade jag hålla kolla på vilka böcker jag hade läst. Det ska det dock bli ändring på nu! Köpte den här gulliga läsdagboken och längtar tills jag får börja fylla i den.

- halv nio imorse klev jag ut i regnet för att plocka en Mors dag-bukett till mamma. Den blev inte världens vackraste, men det är ju tanken som räknas. Nu på kvällen har mormor och farmor varit här och fikat på årets första rabarberpaj. 

Okej, två veckor, nio skoldagar. Det här klarar jag!

Storstadsproblem

Det märks att man är en lantis när man inte ens klarar av att gå på McDonalds i Gränby. 

Problemet var att jag inte hittade till toaletterna. Trodde jag. Nästa sekund insåg jag att de var precis bredvid mig, men doldes av en automatisk skjutdörr (som jag bara trodde var en del av inredningen). Sen tog det ytterligare en stund innan jag förstod att toadörren inte alls var defekt, utan att den låstes med handtaget.

Vi kan väl alla enas om att om Gränby är för mycket storstad för mig, så kanske jag är helt dum som nu är på väg till Rom. Förhoppningsvis klarar jag av att gå på toa där, annars får jag väl kissa i Fontana di Trevi. 

Jag håller er uppdaterade!

"Du föll och jag för dig"

Du föll och jag för dig

Skriven av: Lina Stoltz
Övrigt: Tack så mycket Rabén&Sjögren för rec.ex!

Det börjar med ett hej i en tom korridor, sen är Frida fast. Det tar inte lång tid innan hon och Jakob är tillsammans, trots bristen på gemensamma intressen och med helt olika familjer. Men hur mycket de än tycker om varandra så är det ändå något i bakgrunden som gnager. Ryktena går om att Jakob håller på med droger och Frida vet att det skulle betyda slutet för dem.

Kort förklarat har jag blandade känslor för den här boken. Den är väldigt enkelt skriven och. enkelheten har troligtvis ett syfte. Författaren skriver om det som är viktigt. Allt däremellan ser läsaren ändå. Tyvärr känns det ändå för platt. Jag får aldrig känslan av att jag verkligen vet hur karaktärerna är. Det är många bifigurer och jag hänger inte alltid med på vem som är vem. När de pratar med varann är det stelt, inte särskilt typiskt tonårsspråk. Jag kan inte riktigt se alla scener framför mig. Det boken vinner på är att den då och då överraskar med otroligt fina citat, som går rätt in och stannar kvar hos en. Jag önskar att författaren kunde gett mer av den sidan, den djupare och mer poetiska, som den vackra titeln ger hintar om.

“En blick som gick rakt igenom henne och som på mikrodelen av en sekund rubbade henne totalt ur hennes stillsamma, bekväma omloppsbana. En jordskredsblick.”

“Han föreställde sig att hon var en sådan som killar blev kära i. En som tände eldar utan att själv ens bränna fingertopparna”  

"golden retriever bortskänkes"

Hundvalpen Junie, för ca 6 månader sen.

En hundvalp kan vara alldeles, alldeles underbar. 

Den kan också vara förbannat irriterade.

Som, till exempel, när den varit ensam hemma och bestämt sig för att hitta en ny tuggleksak. Första bästa toffla duger dock inte, det är ju så tråkigt vid det här laget. Istället blir det ett par skoterglasögon som faller offer. Ett par skoterglasögon som råkar tillhör pappa och som dessutom kostade ganska så mycket att införskaffa.

"mmm, skoterglasögon, mums!"

När vi kommer hem igen är valpen såklart överlycklig att se oss och förstår inte varför vi blir så upprörda över det svarta söndertrasade skräpet på golvet. Det var ju längesen hon tuggade på det. Kanske flera dagar sen, eller om det var en kvart. Hon har inte sån bra tidsuppfattning. 
Valpen har inte heller en aning om självbehärskningen som krävs för att pappa inte ska följa sin impuls att lägga upp en blocket-annons med rubriken "golden retriever bortskänkes ASAP*".

Men det fantastiska med hundvalpar, förstår ni, det är hur de har en nästintill magisk förmåga att påverka vårt minne. För någon timme senare, när skoterglasögonen för länge sedan kastats i soptunnan och det är läggdags för både familj och hund, då vill vi alla gosa lite extra med valpen. Innan pappa släcker lampan stryker han henne en sista gång över ryggen. "Du vet att jag älskar dig ändå va?" säger han.

Och jag vet att han kommer kliva upp först av alla imorgon för att få ta ut henne på morgonpromenad.

*ASAP är en förkortning av "As Soon As Possible", dvs "så fort som möjligt".

Ett av världens mest kända fiktiva mord

Mordet på Orientexpressen

Skriven av: Agatha Christie

En känd detektiv med snurrad mustasch och monokel.
Ett tåg med till synes vanliga passagerare.
En oväntad snöstorm som får tåget att fastna.
Ett mord.

Hercule Poirot snubblar oväntat över en mordhistoria påväg hem från ett uppdrag. Tåget är fast på grund av en plötsligt snöstorm. Ingen kan komma för att hjälpa dem och ingen kan lämna tåget. Det betyder två saker: ett, mördaren är kvar på tåget och två, Hercule Poirot måste ensam lösa mordgåtan.

Den främsta anledningen till att jag valde att läsa den här boken var då den är lite av en klassisker, men den överraskade mig väldigt. Inte på grund av mordgåtans lösning, den kände jag tyvärr till sen innan, utan det var för att den var så lättläst. Jag hade förväntat mig ett mossigare språk med meningar som behövdes läsas både en och två gånger extra, men ack så fel jag hade! Sidorna bläddrades snabbt förbi. Historian är enkelt upplagd, men ändå sådär lagom klurig för att få en att vilja läsa vidare. Trots att det historien rörde en stor grupp människor blev det aldrig svårt att hålla isär karaktärerna, vilket var väldigt skönt. Det enda som jag reagerade på var väl synen på människor, till exempel “kvinnor är si, italienare är så därför/därför inte kan de ha gjort det här”, men med tanke på tiden när boken skrevs så får en helt enkelt filtrera bort det.

Om man, precis som jag, vill kunna skryta med att ha läst en välkänd klassiker, så är Mordet på Orientexpressen perfekt.

(För övrigt så tycker jag att omslaget på min bok är otroligt snyggt! Stilrent med en fin rosa färg.)

resumé

fredag:
Packar ner pappas svetsskärm i min väska på morgonen. 11:01 kommer solförmörkelsen vara som störst hos oss. Hela skolan står ute på skolgården och turas om att antingen titta på solen i teleskop eller titta på solen med en svetshjälm som skydd. Jag blir snabbt poppis när folk ser att jag har en svetsskärm med mig. Vet inte med er, men jag har aldrig trott att en svetsskärm skulle vara genvägen till popularitet.

Svetsskärmen blev utlånad till höger och vänster.

Tjugo över fyra rusar jag ut från skolan efter en välbehövd extra mattelektion. Mamma hämtar mig och på tio minuter hinner vi hem, byta om till konsertkläder, packa fiolerna och åka iväg igen. I bilen äter jag en wrap från donken och får anstränga mig för att inte spilla på blusen. Vi ramlar in i Alfta kyrka en halvtimme efter genrepet börjat, men det verkar inte göra något. Några timmar senare är jag tillbaka i bilen, helt slut efter fiolspelandet, som dessutom skett på otroligt obekväma stolar. Min rygg värker och väl hemma somnar jag i soffan med en bok i famnen. 

lördag:

Vaknar redan vid halv åtta av okänd anledning. Är alldeles virrig och tror först att jag försovit mig och är sen till skolan.  Lyckas dra upp mina föräldrar ur sängen och efter frukost åker vi till syster yster. Tillsammans tar jag, mamma, syster, systers sambo och deras extremt söta hund Junie en promenad i vårvädret. De av oss som går på fyra ben springer överlyckligt kors och tvärs medan resten av oss njuter av solen. Vi strosar omkring i skogen en dryg timme och det slår mig att jag nog aldrig kommer kunna bli en storstadsmänniska, inte så länge naturen är såhär underbar. 

Junie springer glatt omkring,

På kvällen är det dags för konsert nummer två. Idag får vi en riktigt lyx i form av stolsdynor. Ryggvärken uteblir och jag lyckas bättre med att hålla mig vaken i soffan. Först när bokens alla åttahundrafyrtio sidor är utlästa kryper jag ner under täcket. Inser att jag glömt bädda med nya lakan. Svär. Inser att jag inte har något val, utan måste ner i tvättstugan aka källaren. Svär igen. Till slut får jag äntligen lägga mig.

söndag:

Söndagen är inom den kristna tron vilodag. I vår familj säger vi "vila gör man i graven". Spenderar förmiddagen med att skriva reportage. Efter lunch åker jag och mamma till teatern för att ställa i ordning inför konsert nummer tre. Jag snubblar nerför trappor med famnen full med stolar som ställs upp i rader med notställ framför. Äter en gurksmörgås innan det är dags att gå upp på scen. Jag är inte särskilt nervös. Att spela i orkestern är en helt annan sak än att spela solo. I orkestern är det ett samspel, jag kan koppla av och följa med bara. Emellanåt kommer jag på mig själv med att vilja skratta av glädje. Fy tusan vad roligt det här är. 

Klädd för konsert.

Idag är det måndag och jag har nyss kraschlandat i soffan (märks det att jag gör det ganska ofta?). Jag är helt slut efter en konserthelg. Funderar på om jag ska göra scones till kvällsfika eller ta den lata vägen och äta kvarg direkt ur burken. För övrigt så är det lite kämpigt med prov den här veckan i skolan, men jag försöker peppa mig själv med att det snart är lov.

Och ännu viktigare - snart blir jag sexton!